2ÖO SALOMOS ORDSPRÅK. KAP. 20.
1Oåsom snön under sommaren och såsom regnet under
^ skördetiden, så skickar sig icke ära för en dåre.
V. 8.
2Såsom en sparf far sin kos, såsom en svala flyger sin väg, så förflyger en förbannelse utan orsak.
3Piska för hästen, och tygel för åsnan, och påk för dårars rygg.
Ps. 32: 9; kap. 10: 13.
4Svara icke dåren efter hans dårskap, att du icke varder honom lik. 5Svara dåren efter hans dårskap, att han icke må synas vis i sina ögon.
6Den hugger af sig fötterna, den får sluka orätt, som skickar i sina ärenden en dåre.
7Såsom benen dingla på den lame, så vishetsordet i dårars mun.
8Lik den, som binder stenen vid slungan, är en som gifver ära åt en dåre.*
- Det är 111. a. o. att kasta bort densamma, likasom stenen i
slungan är till för att kastas.
O
9En törntagg, som råkat i en druckens hand, är vis- hetsordet i dårars mun.*
- De stinga sig sjelfva med det utan att märka det.
IOMången gifver allt till pris: så den som leger en dåre och den, som leger dem, som draga fram på vägen.
11 Såsom en hund, som vänder åter till sin spya, så en dåre, som kommer åter med sin dårskap.
2 Pet. 2: 22.
I2Ser du en man, som är vis i sina egna ögon — mera hopp är om en dåre,* än om honom.
- Det är en dåre, som är detta rätt och slätt, icke i den steg-
rade bemärkelse, hvarom fråga är.
13Den late sade: Ett lejon är på vägen, ett rytande lejon är på gatorna. c
Kap. 22: 13.
I4Dörren vänder sig omkring på dörrhaken, och den late på sin bädd.
Kap. 6: 9—11.
I5Den late stack sin hand i fatet, men orkade icke föra henne tillbaka till sin mun.
Kap. 19: 24.
