2ÖO
SALOMOS ORDSPRÅK.
KAP. 20.
7En förståndig son tager vara på lärdomens ord,* men den som umgås med rucklare gör sin fader skam.
- Särskild! i fråga om vigten alt undvika dåligt umgänge.
8Den som ökar sitt gods genom ränta och ocker, han
samlar det åt de armas välgörare.
Kap. 13:22; Hjob 5:3—5.
9Den som bortvänder sitt öra från att höra lagen, hans bön är en styggelse.
Kap. 2 i: 27.
IODen som för redliga vilse på en ond väg, han skall falla i sin egen grop; men de oskyldiga skall det väl gä.
XIVis i sina ögon är den rike; men fattig och klok utgrundar honom.*
- Då den rike vill bruka honom för sina vinningslystna planer
— synes vara meningen.
I2Då de rättfärdiga triumfera, är festligheten stor; men då de ogudaktiga komma sig upp, får man leta efter folk.
Kap. 11: 10, 11.
I3Den som skyler öfver sina missgerningar, honom skall det icke väl gå; men den som bekänner och öfver- gifver, han skall få barmhertighet.
Ps. 32: 3—5; i Joh. 1:8, 9.
I4Säll den menniska, som städse fruktar; men den som förstockar sitt hjerta, han störtar sig i olycka.
I5Ett rytande lejon och en roflysten björn är en gud- lös herskare öfver ett armt folk.
l6En furste utan förstånd är den, som är svår i ut- pressningar; men den som hatar orätt vinning, han skall länge lefva.
I7En menniska tryckt af blodskuld flyktar ända till
grafvens djup, af fruktan att de skola taga henne fast.
i Mos. 4: 14.
l8Den som vandrar sin väg ostraffligt blifver räddad; men den som med falskhet slingrar sig fram, han skall falla en gång för alla.
I9Den som brukar sin åker, skall mättas af bröd; och den som jagar efter tomheter, skall mättas af fattigdom.
Kap. 6:6—11; 10:4; 12:11.
