KAP. 29, 30
SALÖMOS ORDSPRÅK.
267
2°Ser du en munvig pladdrare — mera hopp är om en dåre* än om honom.
Kap. 10: 18, 19: Fred. 5:2; Jak. 1: 19.
- Det är en dåre rätt och slätt utan förmåga att med ett
skenfagert ordsvall skyla öfver sin dårskap.
2IDen som klemar med sin träl från barndomen, han får en genstörting att göra med på sistone.
22En häftig man uppväcker träta, och den ursinnige förgår sig mycket.
Kap. 15: 18: 26: 21.
23Högmod bringar en menniska på fall; men den öd- mjuke får ära.
Kap. 18: 12; Matt. 23: 12: 1 Pet. 5: 5.
24I)en som delar med tjufven, hatar sin egen själ; edsbesvärjelsen hör han och yppar ej.
3 Mos. 5: i.
25Menniskofruktan har med sig snara; men den som förtröstar på Jehovah, han är utan fara.
2ÖMånga söka företräde hos en furste, men af HER- REN får hvar och en sin rätt.
27De rättfärdigas afsky är den orättfärdige, och den ogudaktiges afsky den som för en rättskaffens vandel.
Ps. 119: Sh 53,
VI.
BIHANG I. KAP. XXX: 1—33.
- Ord af Agur, Jakehs son från Massa. 30
Mannens sjelf bekännelse: Jag har arbetat mig trött, o Gud: jag har arbetat mig trött och är helt upp- gifven. 2Ty ett djur i ovetenhet är jag och icke menniska; ja, menniskoförstånd är icke i mig, 3och jag hafver icke lärt visheten, så att jag känner kunskapen om den Allra- heligaste.
4Hvem har uppstigit till himmelen och åter nedstigit? Hvem har samlat vinden i sina slutna händer? Hvem har
