286
PREklKAREBOKÉN.
KAP. 9.
JCe, allt detta har jag lagt på hjertat och gifvit mig till ^ att utforska; och summan deraf ar, att de rättfärdiga och de visa och deras gerningar äro i Guds hand. Men- niskan sjelf vet icke något af det, som förestår henne,
hvarken i fråga om det hon älskar, eller hatar.
2Det går i allting den ene som den andre; samma lott vederfares den rättfärdige och den ogudaktige, den gode och rene och den orene, den som offrar och den som icke offrar; den gode med syndaren; den svärjande med den, som vördar eden.
3Detta är ett elände vid allt, som sker under solen; ty emedan samma lott vederfares alla, så är äfven men- niskobarnens hjerta fullt af ondt, och bor oförnuft i deras hjerta, så länge de lefva; och sedan gå de till de döda.
4»Ty hvem» — så säga de — »är den, som här har valet fritt? För alla dem, som lefva finnes ett hopp, så- som det heter: en lefvande hund är bättre än ett dödt lejon; 5ty de lefvande veta, att de skola dö, men de döda veta intet och hafva ingen lön mera att få, utan deras minne är förgätet. öBåde deras kärlek och deras hat och deras ifrande är förbi länge sedan, och de hafva ingen del mera i något, som sker under solen till evig tid.
7»Så gå nu och ät ditt bröd med fröjd, och drick ditt vin med gladt mod, ty nog har Gud behag till hvad du gör. 8Låt dina kläder alltid vara hvita, och olja icke fattas på ditt hufvud. 9Njut af lifvet med den qvinna, som du älskar, alla dagar af ditt fåfängliga lif, som dig förlänas under solen, denna korta tid så länge den varar. Ty det är din andel af lifvet och af det arbete, som du mödar dig med under solen.
10 »Allt hvad du har i din magt att göra, det gör så länge du har kraft; ty hvarken gerning eller tanke eller vetande eller vishet är i dödsriket, dit du går.»
2) Kap. 2: 14; Hjob 9:22. 3) Kap. 8: 11. 7—9) Kap. 2: 1; 5: 17 f. IO) Kap. 2:3—10.
