Sida:Myrberg GT 290.png

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

2go

PREDIKAREBOKEN.

KAP. 11,12

ständigt aktar på vinden, han sår icke; och den som stän- digt ser på molnen, han skördar ej.

5Likasom du icke vet vindens väg och huru benen bildas i moderlifvet hos den hafvande, så vet du icke Guds verk, som han gör i dess helhet. 6Derföre, om morgonen så ut din säd, och om aftonen tag icke din hand derifrån; ty du vet ej, hvilket som skall lyckas, det ena eller det andra. Och om båda delarne lyckas tillika, så är detta allra bäst.

Under vi- 7Ljuft är ljuset och godt för ögonen är att skåda

sande för- J _ J -iir i i • o o

maning tiii solen; öja, om en . menniska leiver i aldrig an sa manga enjuta af år, så gläder hon si o; deraf under dem alla. Men tänker

ungdomens• o .. , i i o -. o ..

glädje med man pa morkrets da^ar, huru manga de aro, sa ar allt,

tanken på. A .

Guddom som s^er' taianglighet. och målande 9Så gläd dig nu, o yngling, i din ungdom, och låt

Såiderdof;ieu ditt hjerta fröjdas i dina unga dagar. Gör hvad ditt hjerta

pens åter- lyster och dina ögon behagar; men vet, att Gud för allt

till stoft detta skall ställa dig fram för domen.

IOJa, drif sorgen ur ditt sinne, och låt icke din kropp fara illa; ty ungdom och morgonstund förgå som en flägt.

12. 1Och tänk på din skapare i din ungdoms dagar, förrän de onda dagar kom?na och åren hinna dig, om hvilka du säger: de behaga mig icke. — 2Förrän solen förmörkas, och middagens ljus och månen och stjernorna, och molnen komma igen efter regnet: på den dagen, 3då väktarne i huset darra; och de starke kröka sig; och qvarnpigorna äro lediga från arbetet, emedan de äro få; och skäderskorna genom fönstren äro dunkla; 4och dubbeldörrarne åt gatan äro tillslutna, emedan qvarnens röst är lågmält. Då man står upp vid fågelsången; och alla sångens döttrar ljuda svagt; 5och man fruktar sig för höjderna och grufvar sig för allt på vägen; och mandelträdet står i blomma; och gräshoppan släpar sig fram; och kaprisen är utan verkan. Ty menniskan går till sin eviga boning och klagosångarne gå utanför och vänta på gatan.

6Förrän silfvertåget brister, och guldskålen går sönder, och ämbaret vid springbrunnen sönderbrytes, och hjulet

5) Joh. 3:8; Kap. 8:17. 9) Ps.. 96:13; Apg. 17:31; Ebr. 6:2.