Dess ryggstöd af guld,
Dess bolster af purpur;
Täcket är en kärleksgåfva af Jerusalems döttrar.
11Gån ut och sen eder lust, I Jerusalems döttrar —
Eder lust på konung Salomo;
På den krans, hvarmed hans moder bekransat honom
På hans bröllopsdag,
På hans hjertas glädjedag!
(Salomo.)
Kapitel 4
4.
1Huru skön du är, min älskade; huru skön du är!
Dina ögon likna dufvor bakom din slöja.
Ditt hår är likt en hjord af getter,
Som lägrat sig utför sluttningen af Gileads berg.
2Dina tänder äro såsom en hjord af klippta får,
Nyss uppstigna ur badet: alla tvillingstackor,
Och ingen af dem ofruktsam.
3Dina läppar äro såsom ett rosenfärgadt streck;
Din mun är täck,
Din kind lik skifvan af ett granatäpple
Bakom din slöja.
4Din hals är såsom Davids torn,
Byggdt i afsatser; tusen sköldar hänga derpå.
Alla hjeltarnes sköldar.
5Dina två bröst äro såsom två råkillingar,
Såsom tvillingar af en gazell,
Gående i bet bland liljor.
6Till dess dagen svalkas
Och skuggorna fly,
Låt mig gå till myrraberget,
Till virakskullen.[1]
- ↑ Myrraberget och Virakskullen synas beteckna ett parti af
den till konungapalatset hörande parken eller lustgården, der rum
för brudens första mottagande voro anordnade.
