Sida:Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, band 1.djvu/171

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
140
DEN STORA FJÄRILEN

»Det kan nog hända, att det är något i det, som du säger,» sade den unge, »för om sommarnätterna, när himlen välver sig hög och öppen över ön, har jag ibland tyckt, att det var, som om den ville höja sig ur havet och flyga sin väg.»

Men när den gamle nu äntligen hade fått den unge till att tala, hörde han inte mycket på honom. »Jag ville allt veta,» sade han med än lägre röst, »om någon kan förklara varför det bor en sådan längtan häroppe på Alvaret. Jag har känt den var dag i mitt liv, och jag tänker, att den tär sig in i bröstet på envar, som måste gå här. Jag ville veta om ingen annan har förstått, att all den trånaden kommer sig därav, att hela ön är en fjäril, som längtar efter sina vingar.»