Sida:Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, band 2.djvu/175

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
432
SAGAN OM UPPLAND

Vid den tiden blev det tal om var i Sverige kungen skulle bo och huvudstaden resas, och alla landskap kom tillsammans för att överlägga om detta. Det var klart, att vart och ett ville ha kungen till sig, och det blev ett långt tvistande. ’Jag tycker, att kungen borde bo i det landskapet, som är klokast och duktigast,’ sade Uppland, och detta fann alla vara ett vist råd. De beslöt, att det landskapet, som kunde visa, att det ägde mest klokhet och duglighet, skulle få kungen och huvudstaden.

Knappt hade alla landskapen hunnit hem till sitt igen, förrän det kom bud från Uppland, att de skulle resa till det på gästabud. ’Vad kan det där fattiglandet ha att bjuda på?’ sade landskapen, men de hörsammade ändå bjudningen.

När de kom fram, blev de alldeles häpna över vad de såg. Där låg Uppland fullt bebyggt med präktiga gårdar i det inre, med städer vid kusterna och med alla vatten, som omgav det, uppfyllda av fartyg.

’Det är en skam att gå och tigga, när man har det så bra,’ sade de andra landskapen.

’Jag har bjudit er hit för att tacka er för era gåvor,’ sade Uppland, ’för det är deras förtjänst, att jag nu har det så, att jag kan bärga mig.’

’Det första jag gjorde, sedan jag kom hem,’ fortfor det, ’var att leda in Dalälven på mitt område, och jag ställde det så, att den måste göra två präktiga fall: ett vid Söderfors och ett vid Älvkarleby. Söder om älven, vid Dannemora, lade jag ner berggrunden, som jag hade fått av Värmland, och då märkte jag, att Värmland inte hade sett riktigt efter vad det hade skänkt bort, för berggrunden bestod av den bästa järnmalm. Runt omkring planterade jag skogen, som jag hade fått av Östergötland, och när det nu på ett ställe fanns både malm och kolskog och vattenkraft, så var det ju givet, att där skulle bli en rik bergslag.

Sedan jag hade fått det så bra ordnat oppe i norr, sträckte jag ut de västmanländska åsarna, och jag tänjde