Sida:Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, band 2.djvu/371

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
628
VÄRMLAND OCH DALSLAND

Sönerna var glada att höra detta, men nu ville de också veta vems fåra som var ypperst.

’I ett plogland som detta,’ sade fadern, ’är det av större vikt, att alla fårorna passar väl intill varandra, än att en är förmer än de övriga. Jag tror, att den, som kommer till de långa, smala sjöarna i Nordmarken och på Dal, måste erkänna, att han sällan har sett något skönare. Men ändå ska han efteråt tycka om att se de ljusa, fruktbara trakterna omkring Glafsfjorden och Värmeln. När han där har levat i öppen och glad bygd en tid, lär han tycka om att byta ut den mot de långa, trånga dalarna längs med Fryken och Klarälven. Och om han tröttnar också på dessa, blir han nog glad att träffa på de mångformade sjöarna i Bergslagerna, som vrider och slingrar sig och är så talrika, att ingen kan behålla dem i minnet. Efter de söndersplittrade sjöarna blir han säkert glad att möta en stor och vid vattenyta som Skagerns. Och nu vill jag säga er, att på samma sätt som med plogfåror är det med söner. Ingen far blir glad över att en är förmer än de andra. Men kan han vända sina blickar med samma glädje från den yngste till den äldste, då känner han frid i sinnet’.»