Sida:Normalupplagan (1911).djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

LUKAS, 2. ett tecken, som varder motsagt.

Ja, ett svärd skall ock 

gå genom din egen själ, på det att många hjärtans tankar må uppenbaras.

Och det var en profe- 

tissa, Hanna, Fanuels dot- ter, af Asers stam. Hon var kommen tiU en hög ålder och hade lef vat med sin man 1 sju år från sin jungfrudom,

och hon var nu en änka 

vid åttiofyra år, som aldrig var borta från templet, tjänande Gud med fastor och böner natt och dag.

Och hon var i samma 

stund tillstädes och prisade Herren och talade om ho- nom till alla dem, som i Jerusalem väntade förloss- ning.

Och när de hade full- 

gjort allt efter Herrens lag, vände de tillbaka till Gallléen, till sin stad Nasa- ret.

Men barnet växte upp, 

stärktes i anden och upp- fylldes med vishet, och Ouds nåd var öf ver honom.

Och hans föräldrar 

f oro årligen tili Jerusalem vid påskhögtiden.

Och när han vardt tolf 

år gammal, f oro de upp till Jerusalem efter högtidens sedvänja.

Och då de hade fullän 

m Joh. 1», 25. (39) Matt. 8, 19 f . (40) Luk. 1, 80. (41) 2 MoB. 23, 16,

dat dagarna och f oro hem igen, blef pilten Jesus kvar i Jerusalem, och Josef och hans moder visste det icke.

Men de menade, att han 

var med i ressällskapet, och de gingo en dagsled och sökte honom bland f ränder och bekanta.

Och när de icke funno 

honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka honom.

Och det begaf sig, att 

efter tre dagar funno de honom i templet, sittande midt iUand lärarne, både hörande dem och frågande dem.

Och alla, som hörde ho- 

nom, häpnade öf ver hans förstånd och svar.

Och när de fingo se ho- 

nom, förundrade de sig, och hans moder sade till honom : Barn, hvarf ör gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hafvs sökt efter dig, sörjande.

Och han sade till dem: 

H varför sökten I mig? Vissten I icke, att i det min Fader tillhör bör jag vara?

Och de förstodo icke 

det ord han talade till dem.

Och han for ned med 

dem och kom till Nasaret och var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta. . 8i,28. (50) Lok. 9, 45. 18, SL