Sida:Normalupplagan (1911).djvu/134

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

LUKAS, 6.

Men ban sade till dem : 

Äf ven för de andra städer- Ha måSste jag predika evan- gelium om Guds rike, ty därtill är jag sänd.

Och han predikade i 

Galiléens synagogor.

KAPITLBT. 

Det atoraJMca/Onget. Jenu botar en »petäUk odk en tam, kaUar Mat- tetu ock Mndervitar om /a$tan. Ven. 1-r-U £v. 6 S. eft. Trafald. OCH det begaf sig, att då folket trängde sig på honom för att höra Guds ord, stod han vid sjön Gen- nesaret

och fick se två båtar stå 

id sjöstranden; men fi- skame hade gått i land och sköljt sina nät.

Då steg han i en af bå- 

tarna, som var Simons, och bad honom lägga ut något litet från land, och han satte sig och lärde folket ifrån båten.

Och när han hade slutat 

tala, sade han till Simon: Lägg ut på djupet, och ka- sten ut edra nät till fångst.

Då svarade Simon och 

sade till honom: Mästare, vi haf va arbetat hela nat- ten och fått intet, men på ditt ord skall jag kasta ut nätet.

Och de gjorde så och 

omslöto en stor hop fiskar, och deras nät gick sönder.

Och de vinkade åt sina 
(2> Matt. i, 18 f . Mftrk. 1, 16 f. (4) 

Joh. 21,«. (6)Joh.21,6. aO) Jer.

kamrater, som voro i den andra båten, att deskulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde båda båtarna, så att de be- gynte sjunka. 8 Då Simon Petrus såg det, föll han till Jeeu knän, sä- gande: Gå från mig. Herre; ty jag är en syndig män-

Ty häpnad hade kommit 

öf ver honom och öf ver alla, som voro med honom, för det flskafänges skull, som de hade fått;

sammalunda ock öf ver 

Jakob och Johannes, Sebe- dei söner, som voro Simons stallbröder. Och Jesus sade till Simon: Frukta icke. Härefter skall du fånga människor.

Och de förde båtarna i 

land och öfvergåf vo allt och följde honom. Ift Och det begaf sig, att när han var i en af städer- na, se, då var där en man, full af spetälska; och när han fick se Jesus, föll han ned på sitt ansikte och bad honom, sägande : Herre, vill du, så kan du göra mig ren.

Då räckte han ut han- 

den och rörde vid honom, sägande: Jag vill; blif ren. Och strax gick spetttlskan bort ifrån honom.

Och han bjöd honom 

, 1«. Hes. 47,9. (12) Matt. 8, S f . j Mark.l,iOf. (U) S Moa. U. 3 f«