Sida:Normalupplagan (1911).djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

LUKAS, 6.

huru han gick in 1 Guds 

hus och tog skådebröden och åt och gaf äf ven åt dent, som voro med honom, ehuru det icke är lotägt f (5r andra lin allenast för prä- sterna att äta däraf?

Och han sade till dem: 

Människosonen är Herre äfven öf ver sabbaten.

Och det besaf sig äf- 

ven, att han på en annan sabbat gick in i synagogan och lärde ; och där var en man, hvilkens högrra hand var förtvinad.

Och de skriftlärda och 

fariséerna vaktade på ho- nom, om han skulle hela på sabbaten, att de måtte finna någon anklagelse mot honom.

Men han visste deras 

tankar och sade till man- nen, som hade den förtvi- nade handen : Stå upp och träd fram. Och han stod upp och trädde fram.

Då sade Jesus till dem : 

Jag frågar eder: Hvad är loflligt på sabbaten, att göra godt eDer att göra ondt, att rädda lif eUer att förgöra det?

Och han såg omkring 

på dem. alla och sade till mannen: Bäck ut din hand. Och han gjorde så, och hans hand vardt helbrägda igen såsom den andra. (4) 2 Mot. 29. 33 f. (6) M»tt. 12, 9 t Marii. 3. 1 f. (7) Lok. 13, U f . lå,it, (12) Matt. 10, 1 t. Mark.

Men de blef vo ursinni- 

ga och talade sinsemellan om hvad de skulle kunna göra åt Jesus.

2 Och det begaf sig, att 

han i de dagarna gick ut till berget för att bedja och blef där öfver natten i bön till Gud.

Qch när det hade blif- 

vit dag, tillkallade han sina lärjungar och utvalde tolt" af dem, hvilka han ock kallade apostlar:

Simon, hvilken han ock 

kallade Petrus, och An- dreas, hans broder, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus,

Matteus och Tomas, Ja- 

kob, Alfei son, och Simon, som kallas If råren,

Judas, Jakobs son, c>ch 

Judas Iskariot, densamme som blef en förrädare.

7 Och han steg ned med 

dem och ställde sig på en Jämn plats, och där stod en hop af hans lärjungar och en stor mängd folk ifrån hela Judéen och Je- rusalem och från Tyri och Sidons hafskust,

hvilka hade kommit för 

att höra honom och varda helade,,från sina sjukdo- mar. Äfven de, som voro kvalda af orena andar, vordo botade.

Och allt folket sökte 

S, 13 f. Luk. 9, 1. (14) Joh. 1, 42, (17) Matt. 4, 25. Mark. 3, 7 £. (19) Matt. 14,36. Mark. 5,30. 133