LUKAS, 11. mina barn haf va med mig gått till sängs; jag kan icke stiga upp och gif va dig?»
Jag sttgec eder : Om han
än icke stiger upp och gif - ver hon<nn, därför att han är hans vän, sä står han dock upp för hans oför- synthets skull och gifver honom så mycket han be- höfver.
Så säger jag ock eder:
Bedjen, och eder skall var- da gif vet; sökeo, och i skolen finna; klappen, och eder skall varda upplåtet ;
ty hvar och en som be-
der, han får, och den som söker, han finner, och för den, som klappar, varder upplåtet. U Och hvilken bland eder är den fader, som, om hans son beder honom om ett bröd, gifver honom en sten? Eller ock om han beder om en fisk, icke gif- ver han väl honom en orm i stället för én fisk?
Eller ock om han beder
om ett ägg, icke gifver han väl honom en skorpion ?
Om nu I, som aren on-
da, förstån att gif va edra barn goda gåfvor, huru mycket mer skall icke den himmeleke Fadern gifva den Helige Ande åt dem. som bedja honom I (9) lUtt. 7, 7 f. Mark. U.Sl. Job. 12. 22 f. (15) 14, IS. 16. 7. 16. 83 f. 1 Joh. 3, Matt. 12, 33. 22. Jak.l,5f. (Ii) Matt. 9, 32 f.
Och han utdref on ond
ande, och den var döfstum, och det begaf sig. att när anden hade gått ut, talade den döf stumme, och folket förundrade sig;.
men några af dem sade :
Med Beelsebul, de onda an- dames furste, utdrifver han de onda andame.
Och andra frestade ho-
nom och begärde af honom ett tecken från himmeln ;
men han, som visste de-
ras tankar, sade till dem : Hvart och ett rike, som är söndradt mot sig själft, varder f örödt, och hus fal- ler på hus.
Men är äfven Satan
söndrad mot sigsjälf, huru skall då hans rike hafva bestånd, emedan I sägen, att jag utdrifver de onda andame med Beelsebul ?
Men om Jag utdrifver
de onda andame med Beel- sebul, med hvem drif va då edra bam dem ut? Därför skola de vara edra domare.
Men om Jag utdrifver
de onda andarne med Guds finger, så har Ju Guds rike kommit till eder.
När den starke, väp-
nad, bevakar sin gård, är hans egendom fredad,
men så snart den, som
är starkare än han, kom- mer öfver honom och öf- Mark. 3, 22 f. (16)
