Sida:Normalupplagan (1911).djvu/180

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

LUKAS, 20. kommen, ]åtom oss dräpa honom, på def att arfvet må blif va vårt.

Och de drefvo honom 

ut ur vingården och dräp- te honom. Hvad skall nu vingårdens herre göra dem?

Han skall komma och 

förgöra dessa vingårdsmftn och lämna vingården åt andra. När de hörde detta, sade de : Bort det I

Och han såg på dem 

och sade: Hvad är då det- ta, som är skrifvet: »Den sten, som byggningsmän- nen förkastade, han har blif vit en hörnsten?»

Hvar och en, som faller 

mot den stenen, han skall krossas, men den på hvil- ken stenen faller, honom skall han slå i stycken.

Och öfversteprästema 

och de skriftlärda sökte att bära händer på honom i samma stund, men de räd- des för folket; ty de för- stodo, att han hade sagt denna liknelse mot dem.

Och de vaktade på ho- 

nom och sände några, som hade blif vit beställda, hvil- ka låtsade sig vara rätt- färdiga, på det att de skul- le fånga honom vid något ord för att antvarda ho- nom åt öf verheten och i landshöfdingens våtd. (17) Ps. U8, 22 f. Es. 8, U. 28, 16. Ap. 0.4, 11. Rom. 9, 33. lPetr.2, . (18) Dan. 2, 31. Sak. U, 3.

Och de frågade honom, 

sägande : Mästare, vi veta, att du talar och lärer rätt och icke har anseende till person utan lärer Guds väg sannfärdigt.

Är det lotiigt, att vi gif- 

va kejsaren skatt eller icke?

Men då han märkte de- 

ras list, sade han till dem: Hvarf ör f resten I mig ?

Låten mig se^n pen- 

ning. Hvilkens bild och öfverskrift har han ? Och de svarade och sade : Kej- sarens. -

Då sade han till dem: 

Gifven då kejsaren det kejsaren tillhörer och Gud det Gud tillhörer.

Och de kunde icke fån- 

ga honom vid något ord inför folket utan förun- drade sig öfver hans svar och tego.

Då gingo några af sad- 

ducéema, h vilka neka, att det gifves någon uppstån- delse, fram till honom och frågade honom,

sägande: Mästare ! Mo- 

des har skrif vit åt oss: »Om någons broder dör, som har hustru, och denne dör barnlös, så skall hans bro- der taga hans hustru och uppväcka säd åt sin bro- der.»

Nu voro sju bröder, och 

(20) Matt. 22, 16 f . Mark. 12, 13 f. (25) Rom. 18. 7. (27) Matt. 82, 2S f. Mark. 18, 18 f. (88) 6 Mos. SB, 6.