LUKAS, 24. vägen och huru han vardt igenkänd af dem, då han bröt brödet.
Och under det de ta-
lade härom, stod Jesus själf midt ibland dem och sade till dem: Frid vare med
Då blefvo de förskräck-
ta och Mf vande och mena- de, att de sågo en ande.
Och han sade till dem :
Hvarf ör aren I förfärade, och hvarför uppstiga så- dana tankar i edra hjär- tan?
Sen mina händer och
mina fötter, att det är jag själf; tagen på mig och sen. Ty en ande har Icke kött och ben, såsom I sen mig hafva.
Och då han hade sagt
detta, visade han dem sina händer och fötter.
Och då de ännu icke
trodde, för glädjes skuU, utan förundrade sig, sade han till dem : Haf ven I här något att äta V
Och de gåfvo honom
ett stycke stekt flsk och något af en honungska- ka;
och han tog och åt där-
af i deras åsyn.
Och han sade till dem :
Dessa äro de ord, som jag talade till eder, då jag ännu (36) Mftrk. U, 14. Joh. 30, 19 f. (41) Joh. 21. 5. (44) Lok. 9, 22. 18, 33. (47) Ap. 6. 13, 38. 1 Joh. 2, 12. (48) Joh. 15, 27. (49) Joh. 190 var med eder, att allt må- ste fullbordas, som Krskrif- vet om mig 1 Moses* lag och i profeterna och i psal- merna.
Då öppnade han deras
sinne, sa att de förstodo skrifterna,
och han sade till dem:
Så är det skrif vet ; och så måste Kristus lida och på den tredje dagen uppstå från de döda
och bättring och syn-
demas förlåtelse predikas i hans namn bland alla folk och först i Jerusalem.
Men I aren vittnen om
detta;
och se, jag sänder öf ver
eder min Faders löfte. Men I, blif ven kvar i staden Je- rusalem, till dess I värden beklädda med kraft af höj- den.
Och han förde dem ut
till Betania och upplsrfte sina händer och välägnade dem.
Och det begaf aåg^ att i
det han välsignade dem, skildes han fdtn dem och upptogs till himmeln.
Och de tillbådo honom
och gingo tillbaka till Jeni- salem med stor glädje,
och de voro alltid i
templet, prisande och lof- vande Gud. Amen. .26. 2k»p Mark. . 96. 16, 7. Ap. 6. 1, 4. (50) Ap. G. 1. 12. (ti) 16. 19. Xp. Q. i. 9.
