Sida:Normalupplagan (1911).djvu/278

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

APOSTLAGÄRNINGARNA, 12. nande efter påsken föra honom fram för folket.

Så förvarades nu Petrus 

i fängelset; men en stän- • digr bön tiU Gud för honom hölls af församlingen.

Men när Herodes äm- 

nade draga honom för rät- ta, sof Petrus natten förut mellan två krigsmän, bun- den med två kedjor, och väktare utanför dörren bevakade fängelset.

Och se, en Herrens än- 

gel stod där, och ett sken lyste i rummet, och han stötte Petrus i sidan och väckte honom, ^grande : Stå genast upp. Och ke- djorna föllo ifrån hans händer.

Och ängeln sade till ho- 

nom: Omgjorda dig och tag på dig dina skor. Och han gjorde så. Och han sa- de till honom : Tag på dig din mantel och följ mig.

Och han gick ut och 

följde honom, och han vis- ste icke, att det, som skedde genom ängeln, var verk- ligt, utan trodde, att han såg en syn.

Och sedan de hade gått 

' genom den första och den I andra vakten, kommo de till järnporten, som förde till staden, och den öpp- nades för dem af sig själf , och de gingo ut och gingo en gata fram, och strax försvann ängeln från ho- nom.

Då nu Petrus kom till 

sig igen, sade han : Nu vet jag för visso, att Herren har utsändt sin ängel och räddat mig från Herodes* hand och från allt, hvad judames folk har väntat.

Och då han hade besin- 

nat sig, gick han till Marias bus, hvilken var moder till Johannes, som ock kalla- des Markus ; och där voro många församlade och bådo.

Men sär han klappade 

på dörren till porten, kom en tjänsteflicka, vid namn Rode, ut för att höra, h vem det var.

Och då hon igenkände 

Petri röst, lät hon 1 glä- djen icke upp i)orten utan lopp in och bei^ttade, att Petrus stod utanför por- ten.

Och de sade till henne : 

Du är från dina sinnen. Men hon bedyrade, att så var. Då sade de: Det är hans ängel.

Men Petrus fortfor att 

klappa, och när de öppna- de, flngo de se honom och blefvo bestörta.

Då vinkade han åt dera 

med handen, att deskulle tiga, och omtalade för dem, huru Herren hade fört ho- nom ut ur fängelset, och sade: Berätten detta för Jakob och bröderna. Och han gick därifrån ochbe- gaf sig till en annan ort