Sida:Normalupplagan (1911).djvu/375

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

L KOKINTIERNA, 15. och synden Icke ; ty somli- ga äro okunniga om. Gud ; eder till blygd säger Jag detta.

Men någon torde säga : 

Huru uppstå de d($da« och med hurudan kropp kom- ma de?

Du dåre, hvad du själf 

sår, det får icke Uf, utan att det dör.

Och när du sär, sär du 

icke den kropp, som skall varda, utan endast ett kom, det må nu vara af hvete eller något annat.

Men Gud gif ver det en 

kropp, sådan han velat, och åt hvart och ett frö dess egen kropp.

Icke är allt kött ena- 

handa kött, utan ett är människors kött, ett annat är boskaps, ett annat är fåglars kött, ett annat är fläbirs.

Och det finnes himmel- 

ska kroppar och jordiska kroppar, men en är de him- melskas härlighet och en annan de Jordiskas.

En är solens härlighet 

och en annan månens här- lighet och en annan stjär- nomas härlighet; ty den ena stjärnan öfvergår den andra i härlighet.

Så är det ock med de 

dödas uppståndelse. Det varder sådt i förgängUg- <S6) Hefc 87. 8. (3«) Joh. 12, 24. Rom. 8. - («) Fil. 8, ad f. (46) 1 MoB. 2. 7. FiL 3, 21. (47) Joh. å, 13, 31. (4»)lMo»,6,3.l ft, 13. het, det uppstår i of öc- gängUghet.

Det varder sådt i van- 

ära, det uppstår i härlig* het. Det varder sådt i svaghet, det uppstår . 1 kraft. ,*

Det varder sådt en ftft- 

turllg kix^pp, det uppstår en andelig kropp. Det gif - ves en naturlig kropp, och det gifves en andelig kropp.

Så är det ock sknf vet : 

»Den första människan Adam vardt till en lef van- de själ»; den siste Adam vardt till en lifgifvande ande.

Men det andeliga är 

ioke det första utan det naturliga, sedan det ande- liga.

Den första människan 

var af Jorden Jordisk, den andra människan är Her- ren af himmeln.

Sådan den Jordiska var, 

sådana äro ock de Jordiska, och sådan den himmelska är, sådana äro ock de him- melska ;

och såsom vi haf va bu- 

rit den Jordiskas bild, sä skola vi ock bära den him- melskas bild.

Men det säger Jag, mi- 

na bröder, att kött och blod kunna icke ärfva Guds rike, icke heller ärf- . 2 Kor. 3, 18. 4, 11. 1 Joh. 3, 2. (60)1 Kor.