Sida:Normalupplagan (1911).djvu/386

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

II. KOKINTIERNA, 7. hvad del har en troende med en otrogen?

Eller huru kan Guds 

temt>el stå tillsamman med afgrudar? Ty I ttren ett den lefyande Gudens tem- pel, såsom Gud har sagrt : > Ja^ skall bo hos dem och vandra bland dem, och Jag skaJl Tara deras Gud, och de skola vara mitt folk.»

Därför, »gån ut ifrån 

dem och skiljens från dem», säger Herren, »och kom- men icke vid det orent är; och jag skall mottaga eder

och vara eder en fader, 

och I skolen vara mina söner och döttrar», säger Herren, den allsvåldige.

KAPITLET. 

FSrmanitig tiU helgelte. Apostelns fr^d Sfver korifMemaa bättring. DÅ vi nu haf va dessa löften, mina älskade, så låtom oss rena oss från all köttets och andens besmittelie, fullbordande helgelsen i Guds räddhåga. a Gifven oss rum*; vi haf va icke förorättat nå- gon, icke plundrat någon, icke gjort någon förfång.

Jag säger icke det för 

att fördöma eder, ty jag har förut sagt, att I aren i våra hjärtan för att dö och lef va med oss. Q6) 1 Kor. 10, 14. S, !«.' «, 10. Ebr. S, 6. iPetr. 2,5. S Mos. 86, 11 f. Hes. 37, 27. (17) Eb. 62, 11. Upp. 18, 4. (18) Jer. 81, 1, 9. Upp. a, 7. « Se « kap. v. 12, 18.

Stor är min frimodigliet 

med af seende på eder, stor är min berömmelse öfver eder ; jag är uppfylld med hugsvalelse, jag öf verflö- dar af glädje i aUt vårt betryck.

Ty äf ven då vi kommo 

till Macedonien, hade vårt kött ingen ro, utan vi voro på aUt sätt trängda: ut- ifrån strider, inifrån för- skräckelser.

Men Gud, som taugsvalar 

de nedslagna, hugsvalade oss genom Titi ankomst,

dock icke blott genom 

hans ankomst utan äfven genom den hugsvalelse^ han hade fått med afäeende på eder, ty han omtalade för oss eder längtan, eder klagan, edert nit om mig, så att jag gladde mig ännu mer.

Ty om jag ock bedröf- 

vade eder med brefvet, så ångrar jag det icke; och om jag än ångrade det — ty jag ser, att samma bref har bedröfVat eder, om ock blott för en stund — ,

så gläder jag mig nu. 

icke därför att I blefven bedröf vade utan därför att I blefven bedröfvade titt. bättring. Ty I blefven be- dröfvade efter Guds sinne,i TEbr. 10,22. IJoh. 8, 8. (2)Af^ O. 20, 3S. 2 Kor. 12, 16 f . O) 9 ; Kor. 6, 11 f . (4) PU. 2, 17. K<£ L 24. (6) 2 Kor. 2, W f. (^) t Kor. 2, 4.