Sida:Normalupplagan (1911).djvu/398

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

GALATERNA, 2. jag upp till Jerusalein för att lära känna Kefas och stannade hos honom i fem- ton dagar;

men någon annan af 

apostlarne såg jag icke utom Jakob, Herrens bro- der.

Och hvad jag skrlfver 

tUl eder — se, inför Gud betygrar jag, att jag Icke ljuger.

Därefter kom jag till Sy- 

riens och Ciliciens trakter.

Och jag var okänd tiU 

ansiktet för de kristna för- samlingarna i Judéen.

De hörde allenast ; »Den 

som fordom förföljde oss, han predikar nu evange- lium om den tro, hvilken han fordom sökte utrota.»

Och de prisade Gud för 

min skull.

KAPITLET. 

J^mfstandighetm af PauU apoeto- liaka verkaamhet. Tvist tneä Pe- trus. RättfärdiggSrélsen af tron. SEDAN, efter fjorton år, for jag åter upp till Je- rusalem med Bamabas och tog äf ven Titus med. 2 Och jag for dit på grund af en uppenbarelse och framlade för dem, och sär- sklldt för de mera ansedda, det evangelium, som jag predikar bland hednin- garne, spörjande, om jag (19) Mark. «, 8. (90) Rom. 1, 9. 9, 1. 8 Kor. 11, il. 1 Teas. 2. 5. (21) Ap. Q. 9, SO. a Ap. G. 16, 8. (3) Ap. G. 1«,3. 394 möjligen lopp eller hade lupit förgäfves. 8 Men icke ens Titus, som var med mig och som var grek, vardt nödgrad att låta omskärasig,

nämligen för de insmug- 

na falska brödemas skull, som, i afSikt att göra oss till trälar, hade trängt sig in för att bespeja vår fri- het, som vi haf va i Kristus Jesus,

och för hvilka vi icke 

ens ett ögonblick genom undergifvenhet gåfvo vi- ka, på det att evangelii sanning skulle äga bestånd hos eder.

Och hvad angår dem, 

som ansågoe någrot vara — hurudana de voro kommer mig icke vid; Gud har icke anseende till person — , så hade dessa intet att med- dela mig.

Utan tvärt om, när de 

sågo, att åt mig var anf ör- trodt evangeliimi för de oomskuma, likasom åt Fe- trus för de omskurna

— ty den som var kraf- 

tig med Petrus till apostla- ämbetet för de omskur- na, han har ock varit kraftig med mig för hed- ningarne — ,

och när de fömummo 

den nåd, som var mig gif-

Kor. 9, 21. (4) Ap. G. 16. 5. .(» 

Rom. 2, il. (7) Ap. G. ». lÖL 18.1 M. 21. Rom. U. 13. <W M*- Ef. 8, 8. 1 Tim. 2, 7. J Tlm.1,11-