Sida:Normalupplagan (1911).djvu/521

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

UPPBNBABEI^E, 10.

Ooh de fyra änglame 

löstes, hvilka hade stått f&rdiga för timmen, da«en, månaden och året, da de skulle döda tredjedelen af människorna.

Ooh antalet af rytte- 

riet9 härskaror var två gånger tio tusen gånger tio tusen ; Jag hörde deras antal.

Och så såg Jag i min 

syn hästarna och dem, som sutto på dem. De hade eldröda och hyacintfär- gade och svafvelgula pan- sar, och hästamas huf vud voro såsom lejons huf vud, och från deras munnar ut- gick eld och rök och svaf- vel.

Af dessa tre plågor dö- 

dades tredjedelen s^ män- niskoma, af elden och af röken och af svaflet, som utgick från deras munnar.

Ty hästamas makt låg 

i deras mun och i deras svansar; ty deras svansar liknade ormar och hade huf vud, och med dem gjor- de de skada.

Och de Öfriga männi- 

skorna, som icke hade blif- vit dödade genom dessa plågor, bättrade sig icke från sina händers verk, så att de upphörde att till- bedja de onda andarne och af gudabelätena af guld och silf ver och koppar och sten och trä, hvilka hvar- C») Upp. 16, U. PB.lS5,16f. ken kunna se eller höra eller gå. m Och de bättrade sig icke från sina mordgämingar eller från sina trolldoms- konster eller från sin skör- lef nad eller från sina tjuf- nader.

KAPITLET. 

JohemnM $er en äntgél mad en Sppen lok i handm tA på häftet ock jor- den. OCH Jag såg en annan stark ängel nedstiga från himmeln, och han var klädd i en slqr, och regn- bågen var öfver hans huf - vud, och hans ansikte var såsom solen, och hans föt- ter såsom eldpelare.

Och han hade i sin hand 

en liten öppen bok, och han satte sin högra fot på haf vet och den vänstra på Jorden.

Och han ropade med hög 

röst, såsom ett lejon ryter, och då han ropade, talade de sju tordönen med sina röster.

Och då de sju tordönen 

hade talat, ämnade Jag skrifva; och Jag hörde en röst från himmeln säga: Försegla hvad de sju tor- dönen hafva talat, och skrif det icke.

Och den ängeln, som Jag 

såg stå på haf vet ooh på Jorden, upplyfte sin hand mot himmeln

och svor vid den, som 
Upp. 6, 8. i. 8. (5) Dan. U, 7. 

619