Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/288

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Enkans son.

Det var en gång en fattig, fattig enka, som hade blott en son. Hon trälade för gossen, tills han hade gått och läst för presten; men då sade hon till honom att nu kunde hon inte föda honom längre; han fick lof att gå ut och förtjena sitt bröd. Gossen vandrade då ut i verlden, och då han hade gått en dag eller så, mötte han en främmande man. «Hvart skall du ta vägen?» sporde mannen. «Jag skall ut i verlden och söka få mig tjenst,» svarade gossen. «Vill du tjena hos mig?» — «Åh ja, lika gerna hos dig som hos en annan,» svarade gossen. «Ja du skall få det bra hos mig,» sade mannen. «Du skall bara hålla mig sällskap och inte göra någonting för resten.» Så blef gossen hos honom och mådde väl, hvad mat och dryck beträffar och hade litet eller intet att göra; men han såg heller aldrig någon menniska hos mannen.

En dag sade mannen till honom: «Nu reser jag bort på åtta dagar; under tiden får du vara här ensam, men du får inte gå in i något af de här fyra rummen! Gör du det, så tar jag lifvet af dig, när jag kommer igen.» Nej, sade gossen, det skulle han visst inte göra. Men då mannen hade varit borta i en tre, fyra dagar, kunde gossen icke hålla sig längre, utan gick