Sida:Norska grunnlagen och dess källor.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
17
NORGES STÄLLNING PÅ VÅREN 1814.

embetsmän, nämligen 16, hvaraf 12 civile, 3 prester och 1 professor, emot 10 köpmän. Från hären och flottan, som fått sig anbefaldt att utvälja särskilda representanter dels ur officersgraderna, dels bland underbefäl och manskap, sändes 18 officerare, bland hvilka en (major V. K. W. Sibbern) äfven var vald för Smaalenenes amt, och 15 af underbefälet och meniga soldater, hvilka samtliga böra med rätta hänföras till böndernes klass[1]. Af riksförsamlingens samtliga 112 ledamöter voro således

61 embetsmän eller förut varande embetsmän,

 1 bruksegare,

14 köpmän, hvaraf 2 skeppare,

36 bönder[2], af hvilka 3 voro länsmän, 3 klockare[3] och skollärare, 6 sergeanter, 2 korporaler, 1 underjägare, 3 infanterister och 1 qvartermästare samt 1 underofficer och en matros vid flottan. Bönder i egentligaste mening, det vill säga sådana kroppsarbetare, som uteslutande eller hufvudsakligen lifnära sig genom bruk af jord, den de sjelfva ega eller arrendera, voro således endast 15.

Till börd och uppfostran voro de allra fleste af eidsvoldsmännen norrmän, ehuru visserligen de civila embetsmännen, presterne inbegripna, gjort sina akademiska studier i Kjöbenhavn, och en och annan äfven bland de infödda norrmännen genomgått en dansk skola (så t. ex. Jakob Aall). Flere af de militära embetsmännen hade likaledes fått sin teoretiska

  1. ↑ De voro nämligen tillika hemmansägare, och de fleste hade säkerligen i fredstid jordbruket till sitt egentliga näringsfång. Rydin, Fören. mellan Sverige och Norge, sid. 73, räknar dem besynnerligt nog till embetsmän.
  2. ↑ Att denna lista icke alldeles öfverensstämmer med den af Aschehoug, Norges offentlige Ret. Anden Afd. B. I, sid. 7, meddelade, kommer deraf, att han upptager en representant (N. Scheitlie) som »Forvalter i privat Tjeneste», hvilken dock bör räknas till »forhenværende Embedsmænd», emedan han varit magasinsförvaltare vid upplagsmagasinet i Drammen, hvilket var ett kungligt embete, hvarifrån han 1802 blifvit entledigad och satt på indragningsstat, samt vidare deraf, att en annan (I. Hesselberg), som i Rigsfors. Forh. kallas »Proprietær», hänföres till bönderne. Denne hade dock i 35 år farit till sjös, under hvilka han dels varit kofferdikapten, dels haft ett befäl i den danska flottan, och var nu delegare i ett skeppsvarf.
  3. ↑ Af dessa hade dock en (Amundred) 1810 tagit afsked från sin klockar- och skollärarbefattning.
Höjer, Norges storting.2
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Norska_grunnlagen_och_dess_källor.djvu/17&oldid=378826”