Sida:Oliver Twist - Samhällsroman.djvu/133

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
133
OLIVER TWIST.

förstår du, din åsna? — Kyssas!» mumlade Bumble och slog ut med händerna. »Å, det är förfärligt, hvad de lägre klasserna bli allt mer och mer fördärfvade i detta kommunala distrikt!» Och med dyster och majestätisk min skred han ut ur likkistsnickarens bod.

Och nu, då vi ha följt honom så långt på vägen hem, kunna vi se oss om efter lille Oliver Twist och ta reda på, om han ännu ligger kvar i det dike, där Toby Crackit lämnade honom.




KAP. 28.

Hvad som hade händt Oliver Twist.

»Må vargen ta er!» brummade Sikes och skar tänderna. »Om jag bara hade fatt i en af er, nog skulle han få tjuta sig hes!» Han lade den sårade gossen öfver sitt böjda knä och vände ett ögonblick på hufvudet och såg sig om efter förföljarne. Det var så mörkt och dimmigt, att man nästan ingenting kunde se. Men höga rop vibrerade genom luften, och från alla håll hörde man hundar skälla.

»Stanna, din fege hund!» skrek Sikes efter Toby Crackit, som hade begagnat sina långa ben väl och redan hade fått ett duktigt försprång. »Kom hit och hjälp mig med pojken!»

Toby var icke alldeles säker på, att han var utom skotthåll, och han hörde, att Sikes nu ej var att leka med. Han stannade därför och kom dröjande ett par steg närmare.

»Rappa dig!» skrek Sikes, i det han lade ner gossen i ett uttorkadt dike och drog upp pistolen ur fickan. »Försök inte att spela lanter med mig!»

Nu kom larmet närmare. Då Sikes åter såg sig om, varseblef han, att förföljarne höllo på att klättra öfver grinden till det fält, där han stod, och att ett par af hundarna voro ett stycke före dem.

»Det är ingenting att göra, Bill!» ropade Toby. »Släpp pojken och schappa!» och som Toby hällre ville utsätta sig för att möjligen bli skjuten af sin vän än att oundvikligt bli fasttagen af fienderna, gjorde han helt om och sprang allt hvad han orkade.

Sikes bet ihop tänderna, såg sig hastigt omkring, bredde ut kappan, som Oliver hade haft på sig, öfver hans, som det tycktes, liflösa kropp, sprang sedan (för att leda förföljarne på villospår) utmed en häck, stannade ett ögonblick framför en annan häck, som skar denna i rät vinkel, svängde pistolen högt i luften, tog sats öfver häcken och försvann.