KAP. 41.
En gammal bekant till Oliver.
Samma kväll som Nancy besökte fröken Rose, kom ett par vandrande på stora landsvägen norrifrån till London. Den ene af dem, en mansperson, var en af dessa skrangliga, kobenta, knotiga varelser, hvilka det är svårt att tillmäta någon bestämd ålder, ty under gossåren likna de män, som stannat i växten, och som män likna de gossar, som ränt upp för hastigt. Kvinnan var ung, men af stark kroppsbyggnad, och det behöfdes också, för att hon ej skulle digna under den tunga packning hon bar på ryggen. Hennes följeslagare bar däremot ingenting annat än ett litet knyte i en näsduk, dinglande på en käpp, som han bar öfver axeln. Denna omständighet i förening med hans långa ben gjorde det mycket lätt för honom att hålla sig ett halft dussin steg före. Då och då vände han sig om mot sin följeslagerska, knyckte otåligt på nacken och grälade. »Nå, kommer du snart? En sådan snigel du är, Charlotte!» sade han och stannade.
