»Ha de redan slutat sitt arbete?» frågade Oliver.
»Ja», svarade juden, »så vida de inte händelsevis komma öfver något, medan de äro ute, ty då kan du lita på, att de inte låta det gå ifrån sig. Tag exempel af dem, min gosse!» tillade han och hamrade med eldtången på spiseln för att ge sina ord mera eftertryck. »Gör som de säga dig och följ deras råd, i synnerhet Räfvens! Han kommer att bli en stor man med tiden, och han gör nog också dig till en stor man, om du rättar dig efter honom. Säg mig, hänger inte näsdukssnibben ut ur fickan på mig?» frågade han plötsligt.
»Jo.»
»Försök, om du kan ta den utan att jag märker det, likasom du såg de andra göra, då vi lekte nyss.»
Oliver höll upp fickan underifrån med den ena handen, så som han sett Räfven göra, och drog ut näsduken med den andra handen.
»Är den borta?» frågade juden.
»Ja, här är den», svarade Oliver och räckte honom den.
»Du är ju en duktig gosse, min lilla vän», sade den skämtsamme gamle herrn och klappade honom på hufvudet. »Jag tror aldrig, att jag har sett en så läraktig liten parfvel. Här har du en shilling. Fortsätt så där, så blir du den störste mannen på din tid. Men kom nu hit så skall jag lära dig, hur man tar bort märkningen på näsdukar.»
Oliver förstod icke, huru han kunde bli en stor man genom att på lek ta något ur den gamle herrns ficka. Men juden var ju så mycket äldre, så att han måtte väl veta det bättre. Och Oliver slog sig ner vid bordet och hade snart fördjupat sig i sitt nya arbete.
KAP. 10.
Dyrköpt erfarenhet.
I flera dagar satt Oliver i judens rum sysselsatt med att ta bort namnen på näsdukar (hvaraf det kom hem en hel mängd). Ibland deltog han också i den ofvan omtalade leken, som juden och de bägge ynglingarne lekte hvarje förmiddag. Men slutligen började han längta efter frisk luft, och upprepade gånger bad han juden om lof att få gå ut på arbete tillsammans med sina bägge kamrater. Han hade blifvit litet ängslig öfver sin overksamhet, sedan han lärt känna den gamle herrns strängt moraliska karaktär. Hvarje gång Charley eller Räfven kommo hem tomhändta, for juden häftigt ut mot lättjans och dagdrifveriets fördärfliga last och inpräntade hos dem
