Sida:Oliver Twist - Samhällsroman.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
49
OLIVER TWIST.

nödvändigheten af ett arbetsamt lif genom att skicka dem till sängs utan kvällsmat. Ja, en gång hade han till och med sparkat dem utför trappan.

Ändtligen fick Oliver en morgon den begärda tillåtelsen. Det hade på ett par dagar ej varit några näsdukar att göra i ordning, och middagarna hade varit tämligen magra. Det var kanske anledningen till, att den gamle herrn nu gaf sitt samtycke. Han sade till Oliver, att han kunde få gå, och ställde honom under Räfvens och Charleys uppsikt.

De tre gossarne begåfvo sig alltså ut, Räfven som vanligt med ärmarna uppkaflade och hatten på tre kvart, unge herr Bates med händerna djupt nedstuckna i fickorna och Oliver midt emellan dem, ytterst nyfiken på att få se, hvart man skulle ta vägen och hvad för slags arbete han först skulle bli satt till att lära.

De drefvo sin väg fram så lättjefullt och liknöjdt, att Oliver nästan började tro, att kamraterna ämnade dra den gamle herrn vid näsan och ej alls gå på något arbete. Räfven visade en skamlig benägenhet att rycka mössan af hufvudet på små gossar och kasta den innanför gårdsstaket, och Charley ådagalade högst outvecklade begrepp om äganderätten genom att snatta äpplen och lök från korgarna på trottoarerna och låta dem försvinna i sina fickor, som tycktes vara till den grad rymliga, att de visst liksom mingångar sträckte sig under hela hans dräkt åt alla riktningar. Allt detta artade sig ganska illa, och Oliver funderade just på att säga ifrån, att nu skulle han försöka leta sig hem ensam så godt han kunde. Men så blefvo hans tankar afledda därigenom att Räfven plötsligt ändrade beteende på ett högst besynnerligt sätt.

Då de från en smal gränd kommo ut på ett torg, stannade Räfven, lade fingret på munnen och drog sina kamrater afsides ofantligt hemlighetsfullt och försiktigt.

»Hvad är det?» frågade Oliver.

»Tyst!» sade Räfven. »Ser du den gamla perukstocken där borta vid bokståndet? Han är bussig.»

»Prima vara», instämde Charley.

Oliver såg förvånad från den ene till den andre. Men han fick ej tid till några frågor, ty bägge gossarne smögo sig redan öfver gatan bort till den omtalade gamle herrn. Oliver följde med ett par steg, men visste sedan icke, om han skulle gå fram eller tillbaka, hvarför han stannade i stum förvåning.

Den gamle herrn såg mycket fin ut, med pudradt hår och glasögon med guldbågar; han var klädd i buteljgrön rock med svart sammetskrage och hvita byxor och hade en liten spatserkäpp under armen. Han hade tagit en bok från disken och stod nu och bläddrade och läste i den så ifrigt, som om han suttit hemma i en länstol i sitt arbetsrum. Han tänkte ej på något annat än boken, han såg tydligen hvarken bokståndet eller torget eller gossarne. Huru stor blef icke Olivers förskräckelse och fasa, då han plötsligt såg Räfven

Oliver Twist.7