Sida:Om arternas uppkomst.djvu/172

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
160
om arternas uppkomst.


Den som tror på särskilda och oräkneliga skapelseakter kan säga, att i dessa fall det har behagat skaparen att bestämma en varelse af en typ för den plats, som en varelse af annan typ borde intaga, men detta synes mig blott vara ett upprepande af sjelfva saken i andra ordalag. Den som tror på kampen för tillvaron och på det naturliga urvalet skall erkänna, att hvarje organisk varelse oupphörligen sträfvar att tilltaga i antal, och att, om någon varierar aldrig så litet vare sig i kroppsbildning eller lefnadsvanor och på detta sätt vinner någon fördel öfver någon annan invånare i samma trakt, att denna varelse skall inkräkta på den andras plats, huru olika den än må vara dess egen. Det skall derföre icke öfverraska honom att finna gäss och fregattfåglar med simhud på fötterna, hvilka lefva på torra landet och blott sällan stiga i vattnet, eller att finna en med långa tår försedd ängsknarr, som lefver på ängar i stället för i träsk, eller att finna en hackspett der intet träd växer, eller att finna dykande trastar och dykande Hymenoptera och stormfåglar med doppingars lefnadsvanor.


Väl utvecklade och sammansatta organer.


Jag erkänner öppet, att det synes i högsta grad orimligt att antaga, att ögat med alla dess oefterhärmliga inrättningar för accomodation, för moderering af ljusstyrkan och för korrektion af den sferiska och kromatiska aberrationen skulle hafva bildats genom naturligt urval. Då man först uttalade den satsen, att solen står stilla och att jorden vänder sig omkring sin axel, förklarade hela menniskoslägtets sunda förstånd, att denna sats var falsk, men det gamla ordspråket vox populi, vox dei är i vetenskapen intet gällande. Mitt förnuft säger mig likväl, att om talrika öfvergångsformer kunna visas ifrån ett ofullkomligt och enkelt öga till ett fullkomligt och sammansatt och att hvarje form är nyttig för sin egare, hvilket helt säkert låter sig göra; om vidare ögat obetydligt varierar och variationerna gå i arf, hvilket äfven är förhållandet, och om sådana variationer kunde vara nyttiga för något djur under föränderliga lefnadsvilkor, att i sådant fall någon verklig svårighet icke finnes att tro, att ett fullkomligt och sammansatt öga kan bildas genom det naturliga urvalet. Huru en nerv kan vara känslig för ljus, det bekymrar oss icke mer än lifvets första ursprung, men då några af de lägsta organismerna, hos hvilka inga nerver kunna upptäckas, likväl äro känsliga för ljus, synes det icke