Sida:Om arternas uppkomst.djvu/24

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
14
om arternas uppkomst.

pålbygnaderna i Schweiz finna en stor mångfaldighet af tama djur, och att några af dessa gamla raser utomordentligt likna de nu existerande eller till och med äro identiska med dem. Men detta tränger blott civilisationens historia längre tillbaka och visar, att djuren gjordes till husdjur i en mycket äldre tid, än hittills antagits. Pålbyggarna i Schweiz odlade flera slag af hvete och korn, ärter, vallmo och lin; de stodo äfven i förbindelse med andra nationer. Allt detta visar tydligt, såsom Heer anmärker, att de redan i en så långt aflägsen tid hade gjort betydliga framsteg i kultur, och detta förutsätter åter en ännu tidigare, långvarig period af en mindre framskriden civilisation, under hvilken de af åtskilliga folkstammar och i skilda distrikter såsom husdjur använda arterna hafva bildat varieteter och gifvit upphof till skilda raser. Efter upptäckten af flintredskap i de öfre jordlagren hysa alla geologer den åsigt att menniskor funnits till i ett fullkomligt ociviliseradt tillstånd i en oändligt långt aflägsen tid; — och så vidt man vet finnes för det närvarande knappt en enda folkstam så vild, att den icke har åtminstone tama hundar.

Våra flesta husdjurs ursprung skall väl alltid förblifva okändt. Jag vill dock här angifva den slutsats, till hvilken jag kommit efter sorgfälligt samlande af alla kända fakta rörande hushunden från alla delar af jorden, nämligen att flera vilda arter af hundslägtet blifvit tämda och att deras blod nu flyter mer eller mindre blandadt i våra talrika hundrasers ådror. Om fårets och getens ursprung kan jag icke bilda mig någon mening. Efter hvad jag fått mig meddeladt af Blyth angående den indiska puckeloxens lefnadssätt, läte, konstitution och bygnad är det sannolikt, att den härstammar från en annan stamform än våra europeiska nötkreatur, och kompetenta domare anse sig böra härleda de sednare från flera vilda förfäder, vare sig dessa nu förtjena namnet art eller ras. Genom Rütimeyers nya undersökningar kan man numera anse dessa åsigter om våra nötkreatur och den indiska puckeloxen såsom fullkomligt bevisade. Hvad hästen beträffar, är jag böjd att emot några författares åsigt antaga, att alla dess raser härstamma blott från en enda vild stam, och detta af skäl som jag här ej kan anföra. Blyth, hvars åsigt jag måste sätta högre än hvarje annans på grund af hans rika och omfattande forskningar i detta hänseende, tror att alla våra hönsvarieteter härstamma från de vanliga indiska hönsen (Gallus Bankiva). Jag har underhållit exemplar af nästan alla engelska raser, kroaserat dem och sedan undersökt skeletterna och har på detta sätt kommit till samma resultat, och grunderna dertill vill jag