Sida:Om arternas uppkomst.djvu/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
38
om arternas uppkomst.

af de lägre djurens outvecklade eller larvtillstånd. Det gifves dessutom äfven fall, som lätt förvexlas med föränderlighet och som ofta äfven blifvit förvexlade dermed, ehuru de äro vidt skilda derifrån, nämligen fall af dimorfism och trimorfism. Jag hänvisar till de tre skilda former, hvilka vissa djur och vissa hermafroditiska växter förete. Wallace, som nyligen riktat uppmärksamheten på detta ämne, har visat, att några fjärilshonor på Malayiska arkipelagen regelbundet uppträda under två eller tre tydligt skilda former, hvilka icke sammanbindas af några mellan dem stående varieteter. Många skinnbaggars uppträdande i bevingadt eller vinglöst tillstånd bör sannolikt betraktas såsom ett fall af dimorfism och icke af blott föränderlighet. Fritz Müller har nyligen beskrifvit analoga, ehuru ännu besynnerligare exempel härpå från hannarna af vissa brasilianska krustaceer; hannen af en Tanais förekommer regelbundet under två vidt från hvarandra skilda former utan öfvergångsstadier, den ena har mycket starkare och olika formade klor för att gripa honan, den andra har i stället sina känseltrådar rikligare försedda med lukthår för att hafva mera utsigter att finna sin hona. Hannarna af en annan krustace, en Orchestia-art, förekomma under två skilda former, hvilkas klor till skapnad afvika från hvarandra mer än klorna hos de flesta arter af samma slägte. Hvad växterna beträffar har jag nyligen visat, att arter af flera vidt skilda ordningar förete två eller tre former, hvilka skilja sig i flera vigtiga punkter, såsom pollenkornens storlek och färg; och ehuru alla dessa former äro tvåkönade, afvika de i alstringsförmåga från hvarandra i så hög grad, att de måste befrukta hvarandra ömsesidigt för att vinna full fruktsamhet. Men ehuru nu de få dimorfa och trimorfa djur och växtformer, som hittills äro undersökta, icke sammanhänga genom några öfvergångsformer, så är det dock sannolikt, att sådana finnas i andra fall. Wallace observerade en fjäril, som på en och samma ö visade en lång serie af varieteter förenade genom mellanformer, och de yttersta lederna i denna serie liknade de båda formerna af en närbeslägtad dimorf art, som förekom på en annan del af Malayiska arkipelagen. Detsamma gäller om myror; de vanliga arbetsmyrorna förekomma vanligen i mycket olika former, men i många fall förenas dessa, såsom vi skola se, genom flera varieteter. Det tyckes likväl vara ett högst märkvärdigt förhållande, att samma fjärilhona är i stånd att på en gång framföda tre feminina och en masculin form, att en krustacéhanne skulle afla en masculin och en feminin form, alla vidt skilda från hvarandra, och att en tvåkönad växt skulle i samma frökapsel innesluta tre olika tvåkönade former, och dock äro