Sida:Om arternas uppkomst.djvu/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
64
om arternas uppkomst.


Af föregående framställning kan man draga en slutsats af största vigt, att hvarje organisk varelses bildning står i det innerligaste, ehuru ofta fördolda sammanhang med skapnaden af alla andra organiska varelser, med hvilka den kommer i strid om näring eller bostad, för hvilka den måste fly och af hvilka den lefver. Detta är klart af bygnaden af tigerns tänder och klor, af formen på benen och fötterna hos de parasiter, som hänga fast på tigerns hårbeklädda kropp. På lejontandens vackert befjädrade frön och på vattenbaggens afplattade, hårbeklädda ben synes genast deras relation inskränkt till luften och vattnet. Men fördelen af fjäderförsedda frön står utan tvifvel i nära förhållande till landets beskaffenhet, som är så tätt beväxt, att fröna först måste drifvas vida omkring i luften för att kunna falla ned på en ännu fri mark. Vattenbaggen är genom skapnaden af sina ben lämpad till dykning, hvarigenom han sättes i stånd att täfla med andra vatteninsekter, att jaga sitt eget byte och att fly undan för andra djur, som anfalla honom.

Det förråd af näringsämnen, som är nedlagdt i många växters frön synes vid första påseende ej stå i något förhållande till andra växter. Men de unga telningarnas lifliga tillväxt, som uppspira ur sådana frön (såsom ärter och bönor) om de sås ut midt ibland högt gräs, gifver mig anledning att tro, att detta förråd hufvudsakligen är bestämdt att påskynda den unga telningens tillväxt under det den har att kämpa med andra, kraftiga, omgifvande växter.

Hvarföre fördubblar och fyrdubblar icke en växt sitt antal i sitt utbredningsområde? Vi veta, att den rätt väl kan uthärda litet mer eller mindre hetta och köld, torka och fuktighet, ty i alla händelser utbreder den sig i något varmare eller kallare, torrare eller fuktigare områden. I detta fall inse vi väl, att om vi ville i tanken gifva växten förmåga att vidare utbreda sig, så måste vi gifva den någon fördel öfver de med henne täflande växterna, eller de djur, som lefva af henne. Vid gränsen af hennes geografiska utbredning skulle en efter klimatet lämpad förändring i konstitution uppenbarligen vara af väsentlig fördel för våra växter, men vi hafva skäl att tro, att få växter och djur utbreda sig så långt, att de förstöras genom klimatets stränghet allena. Blott då vi komma till lifvets yttersta gränser i allmänhet, i de arktiska regionerna eller vid den torra öknens gräns, blott der upphör denna täflan. Landet må vara hur kallt och torrt som helst, alltid skola några arter eller några individer af samma art täfla med hvarandra om de varmaste eller fuktigaste fläckarna.