Om en växt- eller djurart i någon ny trakt försättes ibland
nya medtäflare, så måste äfven de yttre lefnadsförhållandena
väsentligen förändras, om också klimatet förblifver detsamma som i
den gamla hemorten. Ville vi höja denna arts medeltal i den
nya hemorten, så måste vi låta den undergå förändringar olika
med dem, som i dess egentliga hemland hafva samma verkan; ty
vi måste gifva den fördelar öfver medtäflare eller fiender af ett
helt annat slag.
Det är lätt nog att i tanken gifva en viss växt- eller djurform någon fördel öfver en annan, men sannolikt skulle vi i praxis icke i något enda fall veta hvad som borde göras för att vinna detta mål. Det skulle öfvertyga oss om vår obekantskap med alla organiska varelsers ömsesidiga förhållande, en öfvertygelse, som är likaså nödvändig, som den tyckes svår att vinna. Allt hvad vi kunna göra, är att städse hålla i minnet, att hvarje organisk varelse sträfvar att föröka sitt antal i en geometrisk progression, att hvar och en under någon period af sitt lif, på någon viss årstid, i hvarje generation eller med oregelbundna mellantider måste kämpa för sin tillvaro och är utsatt för tillintetgörelse. Om vi reflektera öfver denna kamp för tillvaron, så kunna vi trösta oss med den tanken, att naturens krig icke är oafbrutet, att all fruktan är främmande, att döden i allmänhet är snabb, och att det är det kraftigare, det friskare, det lyckligare slägtet, som lefver qvar och förökar sig.
