bannlysa tron på en fortsatt skapelse af nya organiska varelser eller på stora och hastiga modifikationer i deras bildning.
Här måste jag göra en liten digression. Det är klart, att af
djur och växter med skilda kön måste för hvarje befruktning
tvänne individer förenas, med undantag af de märkvärdiga och
ännu ej förklarade fallen af Parthenogenes. Men hvad
hermafroditerna beträffar är detta långt ifrån uppenbart. Det oaktadt är
jag mycket benägen att tro, att af alla hermafroditer, antingen i
allmänhet eller ock vid vissa tillfällen, tvänne individer samverka
för artens fortplantning. Denna åsigt har förut blifvit framstäld af
Andrew Knight och vi skola straxt se dess vigt; denna fråga kan
jag visserligen blott vidröra i största korthet, men jag har rikligt
material samladt för en utförligare behandling. Alla ryggradsdjur,
alla insekter och dessutom några andra större djurgrupper para
sig för hvarje befruktning. Nyare undersökningar hafva betydligt
förminskat antalet förr antagna hermafroditer och af de verkliga
hermafroditerna para sig många, det vill säga, två individer förena
sig regelbundet till hvarandras befruktning, och detta är allt som
vi här behöfva taga i betraktande. Det gifves dessutom många
andra hermafroditiska djur, som vanligen icke para sig, och det
allra största antalet växter äro hermafroditiska. Hvad finnes, kan
man fråga, i detta fall för skäl till det antagandet, att för hvarje
gång två individer samverka vid befruktningen? Då det här icke
är möjligt att ingå på enskildheter, så måste jag inskränka mig
till några allmänna betraktelser.
För det första har jag samlat en stor mängd fakta, som bevisa, i öfverensstämmelse med alla stuteriegares öfvertygelse, att bland djuren likasom bland växterna en kroasering emellan djur af olika varieteter, eller emellan individer af en varietets olika stammar förlänar afkomman en viss styrka och fruktsamhet, under det å andra sidan parning emellan nära slägtingar förminskar kraften och fruktsamheten. Dessa fakta äro så talrika, att redan de leda mig till den tron, att det är en allmän naturlag (huru föga vi än känna lagens betydelse) att ingen organisk varelse under en evighet af generationer kan befrukta sig sjelf, att tvärtom en kroasering med en annan individ tid efter annan är oumbärlig, kanhända blott på långa mellantider.
