Sida:Om de norska apatitförekomsterna.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

CEOL. 1'ÖH.EN. 1'ÖRHaNDL. N:0 81. Bd VI. Haft. 11. 457 Oaktadt dessa smärre variationer i gångarnes fall och mäg-tighet, kan man dock i stort sedt beteckna deras stupning såsom synnerligen regulier och deras mägtighet som mycket konstant; de hafva i detta afseende karakteren af synnerligen regelbundna sprickfy lin åder. Anmärkningsvärdt är, att dipyr-dioriten pa mänga stallen pa fältet foreter en synnerligen tydlig bankformig afsöndring, som sträcker sig något snedt öfver fältet nära i SO-NV eller parallelt med apatitgångarne; afsöndrings-ytornas fall är äfvenledes detsamma som gångarnes, såsom man på flera ställen kan iakttaga. Stundom innehålla dessa släppor glimmer och apatit af samma bcskalfenhet som gångarne. De till »kalifurniasystemet» hörande gångarne hafva brutits i arbetsrummen 77 och K eller, som de äfven benämnas »stora och lilla Kalifornieuw. Dessa gångars strykning afviker något från det andra systemet i det att de löpa i SSO—NNV; ännu mera afvikande är stupningen, som är ojemförligt mera brant, cirka 70s från horizonten; H faller liksom de andra gångarne åt V, K deremot åt ö. Både H och K skära L* på obetydligt djup. Mägtigboren var i H ungefär 1,5 111 och denna gäng följdes 50 m under dagytan. ff-gången var i allmänhet 2 m mägtig; den är hitintills endast tillgodogjord ofvan skärningen med i* och åt detta håll följd 10 m uppåt, då den ganska hastigt utkilar. Huruvida någon fortsättning af K finnes under L* är för närvarande ej kändt. Kaliforniagångarne hafva utmärkt sig för apatitens ovanliga renhet. Efter att hafva tagit i betraktande gångarnes läge i förhållande till hvarandra och de omgifvande bergarterna, Öfvergå vi nu till deras mineralogiska innehåll. I detta afseende hafva vi föga att tillägga den af BiiÖGGEH och Reusch gifna beskrifningen. De gångar, på hvilka arbete drifves, bestå till sin hufvudmassa af apatit; det mineral, som dernäst förekommer i största mängden, är brun eller grå, ofta storbladig biotit. Denna glimmer förekommer nästan alltid samlad vid gångens sidor och är finkornigare närmast gaugens väggar. I midten af gången är