Sida:Om de norska apatitförekomsterna.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

GEOL. foren, förhandl. N:o 81. Bd VI. Haft. 11. 491 procent; TÖRNEBOHM säger om .vermlandshyperiten : »Apatit är alltid närvarande, dock endast i ringa mängd». Men om det redan möter svårigheter att identifiera dessa båda bergarter på grund af deras petrografiska beskaffenhet, så visar sig olikheterna ännu mycket större om deras geologiska relationer tagas i betraktande. Den vermbindska hyperiten förekommer såsom buddformigis inlagringar i jerngneisen och bör således betraktas såsom till bildningen samtidig med denna. Den norska gabhron får deremot anses såsom vida yngre. För att förtydliga i hvilken relation den norska, apatitförande gabbron bör anses stå till informationens bergarter, särskildt de svenska, är en kort framställning af några af de allmänna geologiska förhållandena i denna trakt af nöden. Först vilja vi emellertid afgränsa det område inom hvilket do apatitförande gångarne uppträda. De flesta hittills bekanta apatitförekomster äro belägna på ett omkring 50 kilom, långt, kustområde mellan Laugcsunds-fjorden i NO. och Risor i SV. Några andra förekomster, ehuru sannolikt utan praktisk betydelse, äro dock anträffade såväl längre vester ut, nära Tvedestrand ndi Grimstad, som ock nordligare, i närheten af Snarum, 10 kilom. V. om Tyrifjorden. Flertalet af de kända apatitgångarne förekomma temligen nära kusten, oftast mindre än 5 km. derifrån; ingen har anträffats inom det område af gneisgranit, hvilket intager större delen af Kristiansands stift. För den Öfversigt vi vilja taga af de geologiska förhållandena på dessa trakter, börja vi vid Langesundsfjordens vestra sida. Vi finna der, t. ex. mellan Rognstrand och Tanvold, huru de äldsta kambriska lagren (qvartsit ined otydlig sandstens struktur, etage 1) diskordant öfverlagra de kristalliniska skitfrarne. Dessa bestå till större delen af en ljusgrå eller hvit qvartsit-grundmassa, som, då den är ren, ej företer någon skiff-righet eller parallelstruktur; ofta förorsakas dock en viss grad af skiffrigbet genom .smärre ränder af andra mineral, som under