uppfört, vare sig sådant område är inhägnat eller ej, att eljest å inhägnat område ägaren skall vara berättigad att med andras uteslutande själv tillvarataga bäravkastningen å området, därest han genom meddelande i ortstidningen eller på annat lämpligt befunnet sätt tillkännagivit sin avsikt vara att för egen räkning tillgodogöra sig bäravkastningen, och att slutligen fri bärplockningsrätt icke är tillåten å skogsmark, som, utan att vara inhägnad, emellertid varit föremål för skogskultur, som ännu icke nått sin första utveckling. För överträdelser av de inskränkningar i den fria bärplockningsrätten, som varda föreskrivna, lära jämväl böra stadgas tillräckligt verksamma ansvarsbestämmelser.»
Konungens befallningshavande i Västmanlands län yttrar, efter att hava framhållit de olägenheter, som den fria bärplockningen medför för skogskulturen: »Att emellertid utsträcka straffbestämmelsen i 24 kap. 3 § strafflagen att omfatta jämväl olovligt tagande av skogsbär å annans mark synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande icke lämpligt. En sådan straffbestämmelse skulle icke överensstämma med det allmänna rättsmedvetandet, och lagöverträdelserna skulle bliva talrika. Däremot bör den ägare eller innehavare av jord, som vill hava skydd i förevarande avseende, kunna beredas sådant. Detta bör enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes förmenande ske på det sätt hushållningssällskapets förvaltningsutskott föreslagit, nämligen genom områdets fridlysning av Eders Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande på framställning av vederbörande rättsägare.»
Konungens befallningshavande i Gävleborgs län framhåller behovet av skydd för fastighetsägaren mot intrång av främmande personer och anför därefter följande: »Med hänsyn till den talrika förekomsten av skogsbären och då det för fastighetsägaren ofta är omöjligt att för eget behov tillgodogöra sig hela tillgången av bär, kan det dock antagas, att en fastighetsägare mången gång icke har något emot, att andra personer plocka bär å hans egendom, även om de därtill icke utverkat sig hans uttryckliga medgivande. I följd därav synes det icke vara lämpligt att stadga ovillkorligt förbud att plocka bär å annans mark. Men i händelse ägaren eller innehavaren av en egendom låter utfärda genom anslag och på annat lämpligt sätt offentliggjort, så att det kan anses hava kommit till tredje mans kännedom, bör dylikt förbud respekteras, och överträdelse därav bestraffas. Å allmänningar bör det stå en var fritt att plocka skogsbär.»
