Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

112

i "Orpheus", hvilken roll hon "med mycken färdighet samt allmänt applaudissement exequerade, och den noblesse, hvarmed hon spelte, gaf rollen ett fördubbladt agrement". Hennes utförande af titelrollen i Voltaires "Merope" 1777 berömdes likaledes mycket. Äfven hon dog 1780. Fru Olins dotter utförde endast några få roller, hvarefter hon 1793 blef gift med Karl Stenborg. Fru Olins syster, mamsell Lillström, tycks icke ha uppträdt mera än i Ekos roll.

Teaterns nästa nyhet blef hofsekreteraren Lalins s. k. heroiska balett "Acis och Galatea", till hvilken han äfven arrangerat musiken hufvudsakligen efter Händel. Den gafs första gången den 10 maj. Publiken var förtjust. Isynnerhet rosades fru Olins mästerliga framställning af Galatea, och Stenborgs röst ansågs "särdeles angenäm", hans spel "mycket ädelt", och "hans ungdom ökade fördelarna af bägge". Björkmans Polyfem skördade äfven en betydlig del af publikens bifallsyttringar. En gunstling hos publiken hade också blifvit den af ungdom och skönhet strålande mamsell Slottsberg, som tillhörde baletten, "den oförlikneliga flickan" såsom hon kallades, och som enligt Gjörwells yttrande "aldrig sätter sin fot på teatern utan de tätaste applaudissementer ifrån kungliga logerna och amfiteatern". Därtill kom den omsorg, hvarmed uppsättningen såväl i kostymer som dekorationer var gjord, och Neptunus' tempel lär ha framkallat allmän beundran. Äfven Gallodiers baletter ansågos mästerliga, isynnerhet andra aktens herdeidyll äfvensom cyklopernas dans med ett i musiken inblandadt