Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
163

Hur skönt att så bedragen bli,
hur stort på sådant sätt att hämnas!
Se Tauridens Iphigenie,
säg, om hon bör Erato nämnas? —
Nej, hon bör kallas Uranie.

Man ock Apollos gunstling hädde,
(den gunstling, som i förra dar
med själfva harmoniens far
förtjust man ofta blandat har)
men, när han nyss på scenen trädde
och under en Orestes namn
utaf Pylades togs i famn,
hvem ville ej den vällust njuta
att honom med Pylades få
i sina armar hänryckt sluta! —
Ja, min Orestes, fortfar så
att dina gåfvors lagrar skära.
Din själ ej mera kan begära:
du Gustafs välbehag får se;
din samtid vill sin kärlek ge,
en eftervärld förtjänad ära.

Emellertid skadade fru Olin sitt knä så svårt vid en representation af ”Cora och Alonzo”, att hon en längre tid ej kunde uppträda. Under denna hennes otjänstbarhet lämnades de flesta af hennes roller åt andra, och under följande år tycks hon i all tysthet hafva dragit sig tillbaka från scenen.Anm

⁎              ⁎

En tidrymd inom hofkretsens teaterverksamhet, som knappast är mindre märkvärdig än Gripsholmsvistelsen 1775—76, bildade hela året 1783. 1776 spelade man uteslutande en fransk repertoar, men nu