128
Bland Kotzebues lustspel, som hos oss nådde hundrade representationen, märkes först och främst "Konstmakaren", en verkligt rolig treaktare, som borde kunna ses med nöje ännu i våra dagar. Författaren skildrar en ung vildhjärna till baron och hans många lustiga påhitt för att träffa föremålet för sin ömma låga. Bland annat klär han ut sig till hårfrisörsbiträde och kommer under förevändning att mästarn blifvit sjuk. Dennes slutliga ankomst erinrar ovillkorligen om Bazils entré under sånglektionen i "Barberaren i Sevilla". Vidare uppträder han som gammal soldat, som försmådd älskarinna till sin blifvande svärmors åldrige friare, som en puckelryggig kypare, och den ena galna situationen aflöser den andra. Vidare ha vi "Grefvarne Klingsberg", där far och son äro hvarandras rivaler i åtskilliga kärleksintriger, som med stor framgång gafs 1805 och bibehöll sig på spellistan ännu 1862, och "Villervallan", som visserligen numera försvunnit från de offentliga scenerna, ehuru den gafs på Ladugårdslandsteatern ett par gånger så sent som 1894, men ännu med mycken fördel ges på sällskapsteatern, där de många glada rollerna äro särdeles omtyckta inom societeten, och där de muntra upptågen skänka åskådarna en ogemen förlustelse.
Kotzebues stora betydelse ligger däri, att han frigjort sig från pseudoklassiciteten och följt det fria dramats teknik. Han har öfverallt, i Frankrike, England, Italien, ja, till och med i sitt eget fädernesland beredt väg för Schiller och Goethe.
⁎
