Lindegren skref sedermera flera teaterpjäser, som
äfvenledes vunno bifall, och han var en ganska lång
tid allmänhetens förklarade gunstling. Han tog
Kotzebue till mönster, och ehuru honom långt
underlägsen i talang, har han dock en omisskännlig
likhet med sin förebild. Äfven ett af Holbergs lustspel,
"Diedrich Menschenskräck", letade sig detta år fram
till Dramatiska teaterns spellista i öfversättning af
Andreas Widerberg. Titelrollen utfördes af Uttini,
till hvars bästa framställningar den hörde, frun af
Schylander och Henrik af Hjortsberg, hvilka
säkerligen icke heller skämde bort sina roller. Stycket
gjorde en ofantlig lycka och gafs på den kungliga
scenen nära sjuttio gånger. Det är jämte "Don
Ranudo" och "Jeppe" den bland Holbergs komedier, som
haft största framgången här i Sverige.
Var verksamheten å talscenen rätt liflig, var den så mycket obetydligare på Operan. Under hela året gafs endast en enda nyhet, treaktsoperan "Lodoiska" i öfversättning af Dramatiska teaterns ordningsman Johan Petter Stolpe. Musiken var af Rudolf Kreutzer, och dansen arrangerad af den då nyligen från Italien anlände balettmästaren Terrade. Operans uppförande var en länk i de högtidligheter, som anställdes till följe af konungens förlofning med prinsessan af Mecklenburg. Regenten lät vid detta tillfälle anordna de utmärktaste festligheter, hvilka bildade ett behagligt afbrott i den dödande enformighet, som vid denna tid härskade vid hofvet. Den 2 november mottog konungen i regentens närvaro lyckönskningar af hofvet, rikets store, militären och kollegierna. Vid middagstiden var stor gala, kur
