Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/123

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs
117

parodi. I en komisk rondo, en särdeles originell monolog, har han med mycken kvickhet användt de italienska kompositörernas orimligheter, hvilka ofta för ett ljufligt klingklang uppoffra musikens dramatiska karaktär. Den gamle onkeln har stängt in niècen i sitt hus, sedan han ryckt henne ifrån hennes

117-Elleviou.jpg

François Elleviou. Efter teckning af Riesener grav. af Pierre Audouin.

tillbedjare, och Lysander står kvar ensam och snopen. Han håller då denna roliga monolog under omväxlande tal och sång, som lifligt erinrar om ett glansnummer i variétésångaren Polains repertoar i våra dagar. När han funderar, om han skall dränka sig, eller i stället dö af sorg, ackompanjeras han af en vanlig italiensk slagdänga, sådan som dessa kompositörer ofta bruka använda vid allvarliga ställen i sina operor. Méhuls operett gjorde mycken lycka,