Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/123
117 parodi. I en komisk rondo, en särdeles originell mo- nolog, liar han med mycken kvickhet användt de italienska kompositörernas orimligheter, hvilka ofta för ett Ijufligt klingklang uppoffra musikens dra- matiska karaktär. Den gamle onkeln har stängt in niécen i sitt hus, sedan han ryckt henne ifrån hennes
Frangois Elleviou. Efter teckiiiiig af Riesener grav. af Pierre Audouin. tillbed j are, och Ly sänder står kvar ensam och sno- pen. Han håller då denna roliga monolog under omväxlande tal och sång, som lifligt erinrar om ett glansnummer i variétésångaren Polains repertoar i våra dagar. När han funderar, om han skall dränka sig, eller i stället dö af sorg, ackompanjeras han af en vanlig italiensk slagdänga, sådan som dessa kom- positörer ofta bruka använda vid allvarliga ställen i sina operor. Méliuls operett gjorde mycken lycka,
