Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/68
62 tag-aren i titelrollen, en pjoUrig fransk treaktskor medi, som icke gjorde någon människa glad, och icke mera belåten blef man följande månad på Char- lotte Eriksons reeett, då det franska treaktsskåde- spelet "Antonia eller Milano och Grenoble" uppför- des, oaktadt Hjortsberg, Almlöf, Torsslow, Sevelin och Charlotte Erikson gjorde allt hvad de kunde af sina respektive roller. En för alla teatervänner mycket intressantare tilldragelse, som under en längre tid gaf skvallret riklig sysselsättning, inträf- fade aftonen därpå hemma i recettagerskans våning en trappa upp vid Fredsgatan niidt emot prinses- san Sofias palats, då, under fru Eriksons tjänstgö- ring på teatern, för uppdragna rullgardiner tjufvar plundrade hennes tillhörigheter och bemäktigade sig hennes kontanta behållning af det utsålda huset dagen förut, ett parti silfver och ett koljéur af guld med rosenstenar. Då polisen icke lyckades uppspåra den fräcke stöldföröfvaren och för att trösta fru Erikson öfver hennes stora förlust, var teaterdirek- tionen nog välvillig att i slutet af maj tillerkänna henne en ny reeett, hvarvid hon spelade kejsarin- nans roll i "Herman von Unna" inför en ganska tal- rik publik med drottning Desideria i spetsen. Heim- dall anmärkte, att då publiken kväll efter kväll upp- byggdes af sådana bildningsmedel som "Therese", "Osynlige bröderna", "Coelina", "Hittebarnet och mördaren", "Två ord", m. fl., där tjufvar och röfvare innehade hufvudrollerna, var det mindre underligt, om hos en eller annan bland spektatörerna lusten slutligen vaknade att i det verkliga lifvet omsätta hvad de under åratal inhämtat från scenen.
