Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/202
196 att sätta ned den föregående magstarka anrättnin- gen. I hela pjäsen finns icke ett spår till någon upphöjd idé." Berwalds musik, som var en bland- ning af folkvisor och andra gamla melodier, saknade icke förtjänst, Selinders baletter voro bra som van- ligt, och kostymer och dekorationer oklanderliga. Den enda pjäs, som under hela spelåret gjorde nå- gon verklig lycka var "Fostersonen eller Sexton år efteråt", en dram i sju tablåer af Victor Ducange, författaren till "Therese" och "Trettio år af en spe- lares lefnad". Den gafs för första gången 11 april på fru Bocks recett. Innehållet är i korthet, att grefve Clairville har en omkring trettiårig dotter, hvilken ännu är skön som en ros (Emilie Högquist). En öf- verste Saint Val, den ädlaste man i världen (Nils Almlöf), till hvilken hennes far (Fr. Kinmanson) är skyldig en stor summa penningar, vill gifta sig med henne, men hon nekar. Den femtonårige fosterson hon uppfostrar (Fanny Westerdahl) är nämligen hen- nes egen son, hvilket endast hon och en gammal bonde känner till. För att hjälpa sin far går hon omsider in på giftermålsförslaget. Sonen skickas bort, be- gåfvad med juveler och pengar, men blir under vägen misstänkt för en begången stöld och återföres just som bröllopet skall firas. Det blir stora scener, häf- tiga uppträden och förklaringar, hvarunder upp- täckes, att just öfversten är barnets far. Utförandet var förträffligt. Almlöfs roll gaf honom tillfälle att utveckla hela sitt mästerskap, och om Emilie Hög- quist skref Allehanda: "Mamsell Högquist har redan länge, och nästan endast haft sitt täcka ansikte att tacka för, att hon varit sedd på scenen med nöje.
