Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/210

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

204

alldeles förstummad. Sällström måste för en betänklig bråckskada föras till lasarettet och där undergå en ganska svår af lifmedikus Ekström förrättad operation, som visserligen gick lyckligt, men som dock jämte en svår bröstsjukdom hindrade honom uppträda under större delen af spelåret. Äfven Ronniger och fru Enbom voro en längre tid af sjuklighet ur stånd att låta höra sig inför publiken. — En repris af ”Figaros bröllop” gafs inför fullsatt salong 12 november. Uvertyren togs i en rasande fart, hvarefter ridån gick upp, och den nyengagerade Emil Ronniger såsom Figaro trädde fram till rampen och bad åhörarna hafva öfverseende med det sätt, hvarpå han uttalade ”tet nye faterrneslantets sprråk”. Han skorrade och sjöng i halsen alldeles som året förut, men då han var en bra aktör, kunde han nog blifvit godtagen, om någon ledning funnits, ”men det tycks icke vara fallet” — säger Aftonbladet — ”därom påminnes man vid hvarje representation”. Han lefde sig in i sin roll, han hoppade, dansade, gjorde skälmstycken, skrattade, ja till och med talade midt under sina arior och behandlade sin sång med säkerhet och bekymmerslöshet. Hans sprudlande temperament ryckte ovillkorligen publiken med sig, ty liflighet på sångscenen var någonting som man då för tiden icke var bortskämd med. Henriette Widerberg som Susanna var denna afton vid utmärkt stämning. Matilda Ficker var förtjusande som Cherubin i sin blåa kappa och befjädrade barett, men till Elise Frösslinds mönsterframställning af den lille kavaljeren både i sång och spel hann hon icke, efter hvad behöriga bedömare, som sett dem båda, försäkrat mig.