Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/246

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

240

opposition mot Oskar I, men återvände 1847 till Aftonbladet. Han afled i Stockholm 12 december 1849. Från hans begrafning berättas, att konung Oskar kommit åkande och, när hans vagn mötte liktåget, stannat och frågat, hvem som skulle jordas. Då han därom blifvit upplyst, reste konungen sig upp i vagnen och blottade sitt hufvud, under det processionen tågade förbi. Denna vackra hyllning åt kaptenens minne hedrade konungen lika mycket som den gamle oppositionsmannen.

Sedan Edvard Stjernström blifvit ägare af teatern, lät han reparera den och satte upp Lindebergs porträtt öfver ridåöppningen. När teatern 1863 inköpts af staten och blifvit kunglig, ville man taga bort porträttet och underställde detta Karl XV:s afgörande, men konungen svarade endast: ”Asch! låt gubben sitta”. Och det fick han också, tills teatern omsider nedrefs.

*

Olof Ulrik Torsslow hade i likhet med sin hustru blifvit erbjuden ett under hans dåvarande invaliditet ganska förmånligt engagemang vid Kungliga teatern. Han skulle få åtnjuta full pension, anställas såsom lärare och dessutom erhålla en recett, men han nekade envist i tro, att han skulle blifva fullkomligt återställd, en förhoppning, som dock slog fel, men med sin stora viljekraft förmådde han öfverraskande väl att dölja sitt lyte, och hans verksamhetsbegär var oförminskadt. Ett under vintern planlagdt uppträdande i Göteborg tillsammans med Pierre Deland och hans trupp blef ej af, men sedan teaterdirektör