Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs
27

promenadplats, 18 augusti upplåtits för allmänheten, och konditor Bährenz gjorde allt för att förnöja gästerna i det nya etablissemanget, men det förslog icke långt. Ändtligen 24 augusti kl. 6,30 e. m. återöppnade Kungliga teatern sina portar och det under goda auspicier. Icke blott den fula väderleken, utan också publikens nyfikenhet att se den nya direktionens anordningar med platsernas indelning m. m. fyllde salongen en tid framåt. Man inledde spektaklernas rad med en repris af den omtyckta Scribeska komedien ”Passionen och förnuftet” jämte ”Två ord” till afslutning, ett program där publiken fick tillfälle att hälsa välkomna nästan alla sina favoriter: Almlöf, Torsslow, Fr. Kinmanson, Sevelin, K. Fr. Berg, Sällström, Charlotte Erikson, Elise Frösslind och Karolina Bock. Egendomligt nog spelade man då aldrig om lördagsaftnarna, hvilka nu äro för teaterns ekonomi de fördelaktigaste. Redan vid andra representationen, söndagen 26 augusti, gafs den första nyheten ”Yelva”, skådespel av Eugène Scribe m. fl. i två afdelningar, af hvilka den förra spelar i Paris, den senare i Ryssland. Den unga ryskan Yelva är stum, alltsedan hennes grefliga föräldrars slott plundrades och de själfva mördades af fransmännen under kriget 1812. Hon blef räddad af en fransk officer, grefve Césanne, och har uppfostrats jämte dennes son i Frankrike. De förälska sig i hvarandra, men den unge grefven skall gifta sig med en rysk grefvedotter och reser. Just då bröllopet skall firas, träffas de unga igen, och genom en ny förskräckelse återfår Yelva talförmågan, hvarefter upplösningen följer af sig själf. Elise Frösslind utvecklade i