Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/41
35
- 'Nu, främling! festens ämne: Coras frälsning,
som firas skall, du känner, du förstår. Jag lämnar dig. Tag mot min af skedshälsning! Farväl!" Han räcker näfven åt guden, som säger: "Haf tack! det var så Ijuft med dig få spraka. Och nu farväl! Din gång ej uppskof tål." Dalkarlen går sin väg. Nu kommer det besynner- ligaste i hela prologen. Då Brage blifvit underrättad om beskaffenheten af den fest, till hvilken han äm- nat sig, brydde han sig icke mera om att "vandra dit", ehuru detta var hela ändamålet med hans fram- trädande ur grafvens djup. Han gick helt simpelt in igen i högen och lade sig. Den betydelsefulla dagen högtidlighölls vidare ge- nom återuppförandet af Naumanns invigningsopera "Cora och Alonzö", hvars vackra körer hördes med nö- je. Äfven ariorna behagade dem, som icke därvid kun- de minnas den tid, då Karsten, Elisabet Olin, Sten- borg och Fransiska Stading utförde solopartierna, hvilka nu innehades af Lindström, Sofia Sevelin, Sällström och Henriette Widerberg. Drottningen och kronprinsparet öfvervoro representationen, och folk- sången sjöngs efter spektaklets slut, men någon en- tusiasm rådde dock ej bland publiken. Man erin- rade sig kanske med vemod den tid, då en sådan opera kunde i vårt land skrifvas och med framgång uppföras, hvilket nu icke var fallet. Måhända bi- drog också till åskådarnas något tryckta stämning den prolog, hvarmed de före operan undfägnats, och
