Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

46

De svenska sånggudinnorna togo verksam del uti högtidligheterna 26 september vid den slutliga invigningen, efter ett tjugutvåårigt arbete, af Göta kanal, besjungen som Sveriges ”blåa band” af dess loftalare, af dess belackare smädad med benämningen ”riksdiket”. Under kanalbolagets stora festmiddag i Mem för trehundra personer, i hvilken kungliga familjen deltog, afsjöngs af valda röster från lifgrenadjärerna en ”Fosterländsk sång”, till hvilken Bernhard Crusell skrifvit musiken och lifmedikus af Pontin texten, hvars recitativ deklamerades af Nils Almlöf, hvarefter festen afslutades med ett lysande fyrverkeri. ”Eftertiden må döma” — yttrade excellensen Lagerbielke i sitt tal på Svenska akademiens högtidsdag — ”om den förhoppning varit så vågad den för många ännu torde synas, att Göta kanal, fullbordad, skall tillföra Sverige flera sekeltal af gagn, än den under fulländningen mött åratal af klander”. — Drottningen och kronprinsparet återvände omedelbart efter invigningen till hufvudstaden för att kunna öfvervara Kungliga teaterns femtioårsjubileum, men konungen återkom ej förrän 1 oktober på aftonen.

Om endast en Talias präst deltog i hyllningen åt Neptunus vid kanalinvigningen, hade hela prästerskapet, både det talande och det sjungande, uppbådats för att värdigt fira fader Bacchus och moster Barbara inom det lysande Brikolleriet, då detta 4 december firade sin årshögtid med en fest, hvartill man på långliga tider ej skådat maken, och hvarunder dess stora, inuti förgyllda silfverbål invigdes. Den kände f. d. kryddkrämaren, illiterate