Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

56

Nyårsbalen på Börsen var som vanligt lysande genom de kungligas närvaro och genom damernas hypereleganta toaletter, och nyårsmaskeraden å Kungliga teatern 4 januari var besökt af mer än tusen personer och särdeles animerad. Att man äfven på den tiden var road af att dansa synes bäst af att för trettondagen icke mindre än tjugu offentliga baler voro annonserade. Visserligen hade Byron i "The Waltz" uttryckt sin moraliska och estetiska afsky öfver denna från Tyskland införda och mycket omstridda dans, men då dikten trycktes anonymt i april 1813 rönte den så föga bifall, att han fann rådligt att förneka sitt författarskap (se del III sid. 42). Säkert är, att det låg bra mycket mer poesi i de dåtida smakfulla danserna än i våra dagars banala niggermuntrationer. Den enda välsignelsen med den moderna dansen är att man icke behöfver bry sig om hvarken musiken eller takten eller andra gamla fördomar. — Nutidens främsta danskonstnärinna Anna Pavlova säger 1924: "För mig är det ofta en pina att se det som felaktigt kallas dans och som i verkligheten bara är en rad meningslösa, klumpiga rörelser utan grace, utan skönhet. Sådan 'dans' har jag sett både på scenen och i balsalarna, och alltid har den plågat mig, då jag tänker på hvad som här går förloradt i skönhet och glädje och innehåll. Lifvet skulle bestämdt kunna ge människorna åtskilligt mer, om de finge lära sig att dansa väl och vackert, liksom de få lära sig läsa och skrifva".

På Karl Fredrik Bergs recett 7 januari uppfördes den från 1700-talet härstammande tvåaktskomedien "Den löjliga slägten", som redan gången därpå för