Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/153

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
147

på Italienska operan, hvilken 14 januari, en half timme sedan ridån fallit efter det Mozartska mästerverket, gick upp i lågor, därigenom att en enda fackla ej blifvit ordentligt släckt. Don Juan sjöngs af Tamburini, guvernören af Lablache, Ottavio af Rubini, Anna af Grisi, Elvira af Persiani och Zerlina af Assandri.Anm

En ny pantomimbalett i två akter af Selinder "Baschan och slafvinnan" gafs trettondagen inför nästan fullsatt salong. Baletten var vacker och med författarens vanliga smak anordnad samt mottogs med mycket bifall, ehuru maskineriet första kvällen gick ganska knaggligt. Paschan spelades af Håkansson och hans favoritsultaninna af Adolfina Fägerstedt, ett par bortröfvade greker af Selinder och Sophie Daguin, och Abulaina af den adertonåriga premiäreleven Charlotta Lindmark, som blef mycket applåderad för ett solo i andra akten.

*

Anders Selinder var son till hofjuveleraren och guldgravören med samma namn och hans hustru Helena af Modée. Född i Stockholm 4 november 1806 kom han tidigt in vid Kungliga teaterns balett, där han blef figurant 1 juli 1823. Redan under sina tidigare år hade Anders d. y. i Stakens gränd öppnat en barnteater, som 1823 flyttades till den s. k. källargropen vid Oxtorget, där nu Baptistkapellet står. Det var där den elfvaåriga Emilie Högquist tog sina första fjät på tiljan, och där den med Selinder jämnårige baron Ludvig Manderström var den främste habituén bland de ungdomar, som med 6 à 8 sk. bko