Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/169

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
163

Grandet som en omvänd hand. När Charles under bevakning återföres, får han veta, hur ädelt hans kusin handlat, och Grandet faller på den idén att gifta dem med hvarandra. I detsamma återkommer Isidor och omtalar att de 400,000 francsen blifvit aflämnade och fadern räddad. Slutet saknar all motivering, men pjäsen har sina poänger, och den girige gubben är väl tecknad. Samtliga de spelande utförde sina roller tillfredsställande. Fanny Hjortsberg var en betagande Eugenie, Karolina Bock som vanligt en dyrbar trotjänarinna, Sevelin en förträfflig Harpagon, Stjernström en elegant parisare, och Hyckert en riktigt trefligt dum och tölpig Isidor. — Som recettens andra nummer hade Granbergs treaktskomedi "Andebesvärjningen" blifvit framdragen efter sexton års hvila (se del III sid. 63). Den saknar i betänklig grad allt intresse, ehuru dialogen här och där är rätt liflig, och de rysliga don Juanska djäflarnas uppträdande med sina niktfacklor förfelade icke sin effekt på de öfre raderna. Programmet afslutades med den nya baletten.

Hérolds mästerverk "Zampa eller Marmorbruden", komisk opera i tre akter af Mélesville, uppfördes första gången hos oss på Sällströms recett 19 februari. Med anledning af benämningen "komisk" opera må man med skäl fråga, om det verkligen kan vara komiskt att fara till afgrunden? Ämnet är dock tragiskt och innesluter samma stoff, hvaraf Dalayrac skapat ett drama af den innerligaste, mest rörande kärlek och Mozart ett skakande mästerverk. Zampa är sjöröfvare till sitt yrke, men grefve till födseln. Många kvinnor ha behagat honom, men för ögonblicket är